Uppdatering
Oj vad länge sen det var som jag skrev här. Det har hänt en del på sista tiden. Mestadelen av min tid har på sista tiden handlat om att få klart examensarbetet. Detta har gått bra och nu ska jag bara söka om min examen. Jag kan inte riktigt fatta att jag är färdig och att jag aldrig mer behöver åka tillbaka till Norrland med tvång. Jag har klarat mitt mål i livet och det känns helt obeskrivligt underbart. Det som känns mindre underbart är alla underbara människor jag har träffat på vägen som jag antagligen aldrig kommer att träffa mer. Det snackas alltid mycket om att man ska hålla kontakt, men frågan är hur många som man faktiskt kommer att hålla kontakt med. Förhoppningsvis blir det en hel del tack vare Facebook. Den som lever får se, som min kära far brukar säga.
Denna komplicerade kärlek
Dom som känner mig vet att jag har en tendens till att falla för killar som är upptagna. Många har frågat mig vad det är som gör att just dom killarna tilltalar mig, då det finns en hel drös kvar som inte är upptagna. Svaret på den frågan kära vänner är för att det är spännande att flirta med en kille som är upptagen. Man har inga som helst förpliktelser gentemot varandra och jag är ju egentligen den mest oskyldiga parten, eftersom det inte är jag som eventuellt är otrogen. Desto jobbigare blir det om killen i fråga skulle göra slut med sin respektive. Helt plötsligt skulle det kunna bli något mer än bara en flirt. Helt plötsligt står man där med alla förpliktelser till varandra och alla "får" och "inte får". Samtidigt är det ju det som jag vill ha, men tanken på att det är så nära skrämmer mig. Då flyr jag hellre, trots att känslorna är hur starka som helst från min sida. Varför jag beter mig så vet jag däremot inte. Jag vill ju ha någon som tänker på mig varje dag och som jag vet tycker om mig för den jag är. Någon som jag inte behöver låtsas inför, utan jag kan vara mig själv. Jag har kunnat få allt detta, men i stället valt att inte gå in i det av någon anledning, fast att jag innerst inne vill. Detta har drabbat mig igen, men denna gången blir jag ännu mer frustrerad för jag vet inte vad han vill. Ingenting har hänt, men spänningen finns där. Jag frågar mig ständigt om jag ska satsa och om det är värt det. Jag vill så gärna tänka JA, men förnuftet säger till mig att inte göra någonting förrän han är singel. Jag vet att det är det enda rätta, men om det ändå vore så enkelt att leva som man lär. Desperat tänker kanske vissa. Frustrerad säger jag. Dear Diary
I helgen gick jag igenom mina gamla dagböcker sen många år tillbaka. Jag har inte haft mage att kasta dem, vilket jag idag är tacksam över. I en av dagböckerna låg ett brev som jag skrev efter att jag och mamma flyttat till Malmö. Till historien hör att efter ungefär en månads tid här nere så grät jag mig alltid till sömns och när mamma kom in och frågade vad det var så kunde jag inte säga varför jag var ledsen. Inte för att jag inte ville, utan för att jag faktiskt inte visste varför. Det var en massa tankar som for runt och jag blev bara ledsen. Jag var runt 10 år då. Mamma funderade nog ganska mycket på det för en dag kom hon till mig och frågade om jag saknade pappa mycket (han bodde kvar i Norrköping). Jag svarade ja, för det gjorde jag verkligen. Hon sa då att det kanske skulle gå bättre för mig att somna om kvällarna om jag skrev ett brev till honom precis hur jag kände och vad jag tänkte på. Hon sa även att jag inte behövde posta brevet och att jag inte heller behövde spara det om jag inte ville det. Sagt och gjort. Jag satte mig ner och skrev ner vad jag kände och tänkte så gott det gick, jag var ju som sagt bara 10 år, och precis som mamma trodde så kunde jag sen somna på kvällarna utan att vara ledsen. Så, det var alltså detta brev som jag hittade i en av mina gamla dagböcker. Jag måste säga att för att bara vara 10 år så kunde jag verkligen framföra vad jag ville säga. Alla känslor kom tillbaka när jag läste detta och det var tur att jag var ensam hemma, för annars hade nog familjen trott att det hänt något så mycket som jag bölade. Jag saknar pappa varje dag och hatar att det är så långt mellan oss och att vi jämnt måste boka in för att kunna ses. Det blir aldrig några spontana träffar, tack vare avståndet. Jag kommer ihåg att en låt som jag alltid lyssnade på när jag var yngre och när jag saknade pappa var I will come to you med Hanson. Det är fortfarande en låt som ligger i min spellista och som jag inte kan ta bort. Den betyder för mycket för att jag ska kunna ta bort den. Pappa betyder för mycket för att jag ska kunna ta bort den.
Älskar dig pappa!!!
Update
Jag har varit väldigt dålig på att skriva här nu på ca en vekas tid. Men saken är den att när jag kommer hem om kvällarna så är jag inte människa och orkar verkligen sätta igång datorn som tar en evighet med tanke på allt skit som är i den just nu. I alla fall, tränade i måndags och glömde stretcha, vilket jag fick lida för på combaten i tisdags. Satan vad det gjorde ont i onsdags! Hur jag än hade armarna så fick jag ont och jag kunde verkligen inte tänka på något annat än hur mycket det värkte, men som jag sa till min handledare som är anti-träning: vill man bli fin får man lida pin. Igår var jag och fyllde i min tatuering då det tydligen var några linjer som han tckte hade bleknat samt att två av stjärnorna inte hade någon skugga i sig. Bild kommer, jag lovar, men då den nu håller på att läka (igen) så vill jag inte lägga in en än. Efteråt var jag och fikade med L och L. Vi har pratat om att resa till Egypten i december då vi alla tr eär i princip "lediga" då. Nu har jag suttit och febrilt letat hotell, men det som jag verkligen fastnade för var ju så klart slut. Nu jämför jag bara alla hotell med det, typiskt nog.
Ikväll kommer syrran ner och ska bo hos mig hela helgen. Kan behövas nu - är sjukt desperat efter sällskap. Dagarna är okej att vara ensam under eftersom det kan vara ganska skönt, men kvällarna suger duktigt. Kollade på en film härom kvällen och fick för mig att det var någon som stod och tittade påmig utanför fönstret. Så här var jag inte i lägenheten i Östersund, men sen å andra sida var det en liten etta och detta är en 5:a... En viss skillnad, men bara ne liten sådan. I morgon kväll ska jag sitta barnvakt åt en 6-åring och en 9-åring. Ser fram emot det då dom båda är hur gulliga som helst. Tydligen så ser dom fram emot det med vilket känns roligt. Dom lär nog köra med mig så det heter duga.
Idag var jag på en liten intervju på Frivården. Jag har nämligen ansökt om att bli övervakare till en klient som jag hade i somras. Tydligen ska det inte vara några problem så jag får hem ett papper i nästa vecka. Känns lite pirrigt och lite nervöst, men det ska nog gå bra. Vi sa ses en gång i veckan och hålla kontakt med varandra regelbundet. Det ska bli väldigt roligt och om inget annat en bra erfarenhet.
Så ser det ut i mitt liv just nu, men jag ska bättra mig på att skriva här. Jag känner mig som en väldigt upptagen person, men det ska nog bättras så fort jag får perspektiv på allt, vilket blir snart hoppas jag.
Ikväll kommer syrran ner och ska bo hos mig hela helgen. Kan behövas nu - är sjukt desperat efter sällskap. Dagarna är okej att vara ensam under eftersom det kan vara ganska skönt, men kvällarna suger duktigt. Kollade på en film härom kvällen och fick för mig att det var någon som stod och tittade påmig utanför fönstret. Så här var jag inte i lägenheten i Östersund, men sen å andra sida var det en liten etta och detta är en 5:a... En viss skillnad, men bara ne liten sådan. I morgon kväll ska jag sitta barnvakt åt en 6-åring och en 9-åring. Ser fram emot det då dom båda är hur gulliga som helst. Tydligen så ser dom fram emot det med vilket känns roligt. Dom lär nog köra med mig så det heter duga.
Idag var jag på en liten intervju på Frivården. Jag har nämligen ansökt om att bli övervakare till en klient som jag hade i somras. Tydligen ska det inte vara några problem så jag får hem ett papper i nästa vecka. Känns lite pirrigt och lite nervöst, men det ska nog gå bra. Vi sa ses en gång i veckan och hålla kontakt med varandra regelbundet. Det ska bli väldigt roligt och om inget annat en bra erfarenhet.
Så ser det ut i mitt liv just nu, men jag ska bättra mig på att skriva här. Jag känner mig som en väldigt upptagen person, men det ska nog bättras så fort jag får perspektiv på allt, vilket blir snart hoppas jag.
Som jag hade dig förut
Vissa dagar passar den här texten in så klockrent.
Du springer aldrig ifatt när jag väl är där
Jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här
Nu kan det vara för sent att säga som det är
Vi testar nya vägar som aldrig tycks ta slut
Jag har försökt att fånga den andra men aldrig nått ut
Jag vill ha en sista chans så jag säger rakt ut:
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
Jag vet att det är svårt över telefon
Men när jag har dig nära vill du därifrån
Jag vet att du har tänkt men berätta hur du mår
Jag har försökt att träffa andra men det är inte så lätt
Jag har försökt att tänka bort dig på alla sätt
Jag har försökt att lägga på men att stanna känns så rätt
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
Jag vill ha dg nu som jag hade dig förut
Du springer aldrig ifatt när jag väl är där
Jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här
Nu kan det vara för sent att säga som det är
Vi testar nya vägar som aldrig tycks ta slut
Jag har försökt att fånga den andra men aldrig nått ut
Jag vill ha en sista chans så jag säger rakt ut:
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
Jag vet att det är svårt över telefon
Men när jag har dig nära vill du därifrån
Jag vet att du har tänkt men berätta hur du mår
Jag har försökt att träffa andra men det är inte så lätt
Jag har försökt att tänka bort dig på alla sätt
Jag har försökt att lägga på men att stanna känns så rätt
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
Jag vill ha dg nu som jag hade dig förut
Lejon
Jag satt och sökte lite google innan om mitt stjärntecken som är Lejon. Jag fick fram en sida med lite information som mestadels stämmer in helt på mig.
Goda egenskaper
Lejonet är generös och trygg, och har ett charmfullt sätt som gör dig uppskattad av många. Du utstrålar en stolthet över dig själv och vad du gör i livet.
Du har klara drömmar och visioner och ofta når du också dina mål, genom envishet och stark vilja. Ingenting är omöjligt för dig, det tar bara mer eller mindre tid.
Du är ödmjuk och tillgiven inför livet och har en förmåga att också uppskatta andra människor för vad de gör och säger. Du är född till ledare och kan organisera så att uppsatta mål uppnås.
Kärlek och vänskap
Du har en mycket romantisk syn på kärleken. Genom din charm får du lätt kontakt med människor och du faller mycket lätt för smicker.
Du älskar att bli uppvaktad och ompysslad, men lika mycket att få ge av din egen kärlek. Din passion för den du valt att älska kan ingen ta miste på.
Du är väldigt barnkär och skulle bli/eller är en mycket god far.
Så tänker du
Du har en mycket stark vilja och drivs av beröm och uppskattning. Om du stöter på motstånd eller attackeras orättvist ryter lejonet till inom dig.
Du tycker om att njuta av livet och gör gärna vardagen till en fest. Traditioner och familjekänsla ligger dig varmt om hjärtat och du har en hög moral, något du också förväntar dig hos dina närmaste.
Element
Lejonets element är eld.
Mindre goda egenskaper
Trots Lejonets generositet kan du ibland ändå uppfattas som självsäker och alltför egoistisk. Du håller gärna hårt på din integritet och har en tendens att ibland se ner på "svaghet".
Din stolthet kan ibland göra att du har svårt att ändra uppfattning i någon fråga. Din envishet är då egentligen till din nackdel. Din natur av att vilja vara i centrum gör att du ibland känner av en makthunger, vilket inte talar till din fördel.
Du är en njutningsmänniska och tenderar slösa lite för mycket ibland.
Yrken du passar inom
Dina goda ledaregenskaper gör dig till en mycket bra chef. Du har förmågan att sätta upp mål driva igenom dem så de verkligen uppnås.
Du trivs bra i ett självständigt och kreativt yrke där du får nytta av din skaparglädje. Du gillar att arbeta tillsammans mot gemensamma mål.
Exempel på yrken kan vara lärare, skådespelare, reseledare, politiker och psykolog.
Färger, siffror m.m.
Färger: Lejonets astrologiska färger är rött och guld.
Tursiffror: Den astrologiska tursiffran är 6.
Växter/blommor: Ringblomma
Stenar: Diamant, bergskristall
Planeten du styrs efter
Den planet som Lejonet styrs efter (påverkas starkast av) är Solen.
Detta förklarar ju en hel del varör jag är som jag är och gör som jag gör många gånger. Jag är helt enkelt ett lejon och det är så lejon gör. Dom som känner mig känner nog igen mig i många av dessa punkter.
Goda egenskaper
Lejonet är generös och trygg, och har ett charmfullt sätt som gör dig uppskattad av många. Du utstrålar en stolthet över dig själv och vad du gör i livet.
Du har klara drömmar och visioner och ofta når du också dina mål, genom envishet och stark vilja. Ingenting är omöjligt för dig, det tar bara mer eller mindre tid.
Du är ödmjuk och tillgiven inför livet och har en förmåga att också uppskatta andra människor för vad de gör och säger. Du är född till ledare och kan organisera så att uppsatta mål uppnås.
Kärlek och vänskap
Du har en mycket romantisk syn på kärleken. Genom din charm får du lätt kontakt med människor och du faller mycket lätt för smicker.
Du älskar att bli uppvaktad och ompysslad, men lika mycket att få ge av din egen kärlek. Din passion för den du valt att älska kan ingen ta miste på.
Du är väldigt barnkär och skulle bli/eller är en mycket god far.
Så tänker du
Du har en mycket stark vilja och drivs av beröm och uppskattning. Om du stöter på motstånd eller attackeras orättvist ryter lejonet till inom dig.
Du tycker om att njuta av livet och gör gärna vardagen till en fest. Traditioner och familjekänsla ligger dig varmt om hjärtat och du har en hög moral, något du också förväntar dig hos dina närmaste.
Element
Lejonets element är eld.
Mindre goda egenskaper
Trots Lejonets generositet kan du ibland ändå uppfattas som självsäker och alltför egoistisk. Du håller gärna hårt på din integritet och har en tendens att ibland se ner på "svaghet".
Din stolthet kan ibland göra att du har svårt att ändra uppfattning i någon fråga. Din envishet är då egentligen till din nackdel. Din natur av att vilja vara i centrum gör att du ibland känner av en makthunger, vilket inte talar till din fördel.
Du är en njutningsmänniska och tenderar slösa lite för mycket ibland.
Yrken du passar inom
Dina goda ledaregenskaper gör dig till en mycket bra chef. Du har förmågan att sätta upp mål driva igenom dem så de verkligen uppnås.
Du trivs bra i ett självständigt och kreativt yrke där du får nytta av din skaparglädje. Du gillar att arbeta tillsammans mot gemensamma mål.
Exempel på yrken kan vara lärare, skådespelare, reseledare, politiker och psykolog.
Färger, siffror m.m.
Färger: Lejonets astrologiska färger är rött och guld.
Tursiffror: Den astrologiska tursiffran är 6.
Växter/blommor: Ringblomma
Stenar: Diamant, bergskristall
Planeten du styrs efter
Den planet som Lejonet styrs efter (påverkas starkast av) är Solen.
Detta förklarar ju en hel del varör jag är som jag är och gör som jag gör många gånger. Jag är helt enkelt ett lejon och det är så lejon gör. Dom som känner mig känner nog igen mig i många av dessa punkter.
Då var det dags
Imorgon ska jag och L tatuera oss. Är inte så värst nervös, mest förväntansfull. Var inne och tittade på ritningen idag och efter ett par små ändringar så är jag riktigt nöjd. Jag hade tänkt att ha den mellan skuldrorna strax under nacken, men efter att ha pratat med tatueraren så kom vi fram till att den inte passade där. Jag är nu inne på att ha den på den högra skuldran i stället. Han tyckte att jag skulle sätta den på ankeln, men jag tror inte att den passar där heller. I så fall kan jag tänka mig att ha den i sidan nere i svanken. Jag får helt enkelt stå och kolla i spegeln hela kvällen, för imorgon smäller det och då måste jag ha bestämt mig vart jag vill ha den. Klockan 13.15 är det dags så då kan ni ju skänka (stavas det så??) en tanke till mig och L.
Svårt att se på ett papper, men så här blir den.
Svårt att se på ett papper, men så här blir den.
Good old times
Minnena är många, men tillfällena några. Senast vi var samlade alla fyra var juldagen.
En bild säger mer än 1000 ord.
En bild säger mer än 1000 ord.
Dagens goda gärning
Idag var jag och pappa och hälsade på min morfar som ligger på sjukhus. Han opererade ett bråck som han hade på aortan för ett tag sen, men då läkarna klantade till sig vid operationen så blev det något vajsing med hans njurar, vilket gör att han inte kan gå på toa ordentligt och han är allmänt svag. Han fick komma hem ett tag och de hade hemtjänst, men då mormor tyckte att det blev ganska jobbigt när hemtjänsten inte var där så bad hon att han skulle få åka in till sjukhuset igen, och så blev det. Då jag trodde att morfar skulle vara hemma när jag kom ner så hade jag inte räknat med att åka in till sjukhuset, men jag ville ju träffa honom när jag ändå var i stan så vi stämde träff med mormor. Jag kan säga som så här; jag brukar inte tycka att det är något med sjukhus, men så fort vi gick igenom dörrarna till hans avdelning så var det som ett slag emot ansiktet. Jag fick hålla mig för att inte börja gråta och jag kände en klump i halsen. När vi kommer in till morfars rum så ser jag en yrvaken, groggy och sliten gubbe liggandes i sängen. Han blev glad att vi kom, han sken upp som en sol, men det var svårt att höra vad han sa då han sluddrade på orden och man kunde tro att han var full. Han orkade i princip ingenting och han såg himla gammal ut där han låg. Efter en stund gick vi ut i dagrummet och han satt då i en rullstol. Bara det gjorde att han genast såg 10 år äldre ut. Morfar har alltid varit vältränad och muskulös och han har varit uppe och fart och grejat. Att se honom inte ens kunna gå gjorde att man insåg att åldern kommit ikapp och att han har dalat ganska rejält på hyfsat kort tid. Mormor berättade att han skulle komma "hem" på måndag. Med "hem" menar jag att han kommer till deras hemby, men han kommer att bo på ålderdomshemmet där, så hem vet jag inte om man kan kalla det. Oavsett så tror jag att han kommer att bli gladare, men riktigt glad kommer han nog inte heller vara eftersom han gärna vill komma hem-hem. För mormor är det ju det ultimata eftersom hon då kan gå dit med rullatorn utan att behöva boka tid med färdtjänst och grejer, samt att hon kan ta sig dit snabbt och lätt om det kulle vara något. Nu får vi se hur det går. Jag tror inte att dom kommer komma ner till Malmö och hälsa på på ett bra tag så det kändes himla bra att jag åkte dit idag, för vem vet när det blir nästa gång. Måtte morfar bli piggare nu bara.
Huvudbry
Idag har jag gått och haft tre saker i takarna som jag känner att jag måste få ur mig:
1. Jag har sagt upp lägenheten nu till sista maj. Såg på schemat för sista kursen att vi har seminarier sista dagarna så jag får väl ordna någonstans att bo eftersom sista seminariedagen är 4 juni och seminarier brukar oftast vara obligatoriska. Har pratat med mamma och hennes man om att han ska komma upp och hjälpa mig hem med grejerna, då jag har en hel del som ska hem. Vi har pratat om att hyra en bil och lämna den i Malmö, men nu är problemet vilket datum detta ska ske. Han nämnde idag att han skulle kunna komma sista maj och åka hem själv med grejerna, men jag vill ju med. Skulle jag åka hem då så skulle jag kunna göra en sådan grej som jag gjorde på analysuppgiften; ta nattåget upp, gå på smeinariet och ta nattåget hem samma dag. Inget jag föredrar och dessutom så blir det en extra onödig kostnad, men det är väl smällar man får ta. Vill man hem så vill man.
2. Jag låg vaken en stund igår kväll och tänkte på ovan men också på att skaffa mig en tatuering. Jag vill ha en fin, meningsfull tatuering som är specialdesignad för mig. Känner jag någon som kan rita bra? Nej, självklart inte. Har lite olika förslag på vad det skulle kunna vara och vart den ska sitta, men kan inte bestämma mig. Måste ha konkreta exempel först innan jag vet. Detta får antagligen ske till hösten/vintern eftersom man inte kan bada på två månader. Men fy fan vad jag är sugen, och att jag sedan tittar på Miami Ink varje helgmorgon och LA Ink på söndagar gör ju inte önskan mycket mindre att själv gadda sig inom kort.
3. Jag fick betyget på förra kursen idag och vi fick högsta betyg = A! Trodde aldrig att det skulle bli A, kanske B men inte mer. Ack så fel jag hade, och Gud vad jag är glad att jag hade fel!
1. Jag har sagt upp lägenheten nu till sista maj. Såg på schemat för sista kursen att vi har seminarier sista dagarna så jag får väl ordna någonstans att bo eftersom sista seminariedagen är 4 juni och seminarier brukar oftast vara obligatoriska. Har pratat med mamma och hennes man om att han ska komma upp och hjälpa mig hem med grejerna, då jag har en hel del som ska hem. Vi har pratat om att hyra en bil och lämna den i Malmö, men nu är problemet vilket datum detta ska ske. Han nämnde idag att han skulle kunna komma sista maj och åka hem själv med grejerna, men jag vill ju med. Skulle jag åka hem då så skulle jag kunna göra en sådan grej som jag gjorde på analysuppgiften; ta nattåget upp, gå på smeinariet och ta nattåget hem samma dag. Inget jag föredrar och dessutom så blir det en extra onödig kostnad, men det är väl smällar man får ta. Vill man hem så vill man.
2. Jag låg vaken en stund igår kväll och tänkte på ovan men också på att skaffa mig en tatuering. Jag vill ha en fin, meningsfull tatuering som är specialdesignad för mig. Känner jag någon som kan rita bra? Nej, självklart inte. Har lite olika förslag på vad det skulle kunna vara och vart den ska sitta, men kan inte bestämma mig. Måste ha konkreta exempel först innan jag vet. Detta får antagligen ske till hösten/vintern eftersom man inte kan bada på två månader. Men fy fan vad jag är sugen, och att jag sedan tittar på Miami Ink varje helgmorgon och LA Ink på söndagar gör ju inte önskan mycket mindre att själv gadda sig inom kort.
3. Jag fick betyget på förra kursen idag och vi fick högsta betyg = A! Trodde aldrig att det skulle bli A, kanske B men inte mer. Ack så fel jag hade, och Gud vad jag är glad att jag hade fel!
Sommarjobb och praktik
Fick ett samtal tidigare idag från mitt jobb. Jag har tydligen fått sommarvikariat mellan 9 juni och 31 augusti. WOHOO!! Med andra ord blev det jobb hela sommaren som jag ville, men som jag inte vågade hoppas på eftersom jag bara är en vikarie. Det är fortfarande oklart om jag får lägga schemat själv, men oavsett vad så har jag skickat de dagar som jag inte kan jobba till schema-ansvariga så att de vet när de diffar (det handlade bara om en dag - 26 juli- men i alla fall..). Däremot så verkar det som att jag kanske måste jobba midsommar, antingen dag eller natt, och då jag bara är en vikarie så tar de ingen hänsyn till att jag jobbade midsommardagen förra året + att jag inte har något att säga till om. Nu ska jag inte gnälla, jag har ett jobb i sommar i alla fall och det ska jag vara glad över.
Jag har suttit och ringt runt till alla tänkbara praktikplatser idag också, men där var det tyvärr inte lika goda nyheter. Det ser väldigt mörkt ut just nu för min del och jag vet praktiskt taget inte vart jag ska ta vägen i höst. Då jag är en person som planerar mycket och måste veta allt ett bra tag innan så är detta väldigt påfrestande för mig. Kommer jag vara i Malmö eller Norrköping? Eller kommer jag rentav att hamna i en kommun någon helt annanstans - typ Landskrona? Kommer jag att hamna inom ett område som jag önskat eller som jag inte tänkt tanken på? Kommer jag att trivas eller inte? Pratade med min praktikhandledare och hon tyckte att jag skulle söka mig runt i grannkommuner, vilket jag redan gjort. Men får man nej, på nej, på nej, på nej hela tiden så tappar jag motivationen att fortsätta ringa. Till slut lägger jag ner och skiter i vilket för ett tag. Nämnde också för henne att mamma har en kontakt på Frivården i Malmö som jag kanske kan utnyttja och det tyckte hon att jag skulle satsa på fullt ut. Men där är det jag som bromsat upp det. I och med att jag var inom Kriminalvården förra gången så känns det lite halvkul att vara där igen. Okej, jag vet, det är helt annorlunda och man kan inte ens jämföra arbetsuppgifterna, men i alla fall. Det finns så mycket mer att se än bara Kriminalvårdens myndighet. Men som det ser ut nu så är det det närmsta jag kommer att få skriva utredningar så jag antar att jag inte ska vara så kräsen. Det är bara att jag gillar läget helt enkelt. Take it or leave it.
Jag har suttit och ringt runt till alla tänkbara praktikplatser idag också, men där var det tyvärr inte lika goda nyheter. Det ser väldigt mörkt ut just nu för min del och jag vet praktiskt taget inte vart jag ska ta vägen i höst. Då jag är en person som planerar mycket och måste veta allt ett bra tag innan så är detta väldigt påfrestande för mig. Kommer jag vara i Malmö eller Norrköping? Eller kommer jag rentav att hamna i en kommun någon helt annanstans - typ Landskrona? Kommer jag att hamna inom ett område som jag önskat eller som jag inte tänkt tanken på? Kommer jag att trivas eller inte? Pratade med min praktikhandledare och hon tyckte att jag skulle söka mig runt i grannkommuner, vilket jag redan gjort. Men får man nej, på nej, på nej, på nej hela tiden så tappar jag motivationen att fortsätta ringa. Till slut lägger jag ner och skiter i vilket för ett tag. Nämnde också för henne att mamma har en kontakt på Frivården i Malmö som jag kanske kan utnyttja och det tyckte hon att jag skulle satsa på fullt ut. Men där är det jag som bromsat upp det. I och med att jag var inom Kriminalvården förra gången så känns det lite halvkul att vara där igen. Okej, jag vet, det är helt annorlunda och man kan inte ens jämföra arbetsuppgifterna, men i alla fall. Det finns så mycket mer att se än bara Kriminalvårdens myndighet. Men som det ser ut nu så är det det närmsta jag kommer att få skriva utredningar så jag antar att jag inte ska vara så kräsen. Det är bara att jag gillar läget helt enkelt. Take it or leave it.
Snart så
Filmningen idag gick över förväntan. Tjejerna var superduktiga och det var verkligen inget trams. Dom som tramsade och som var tvungna att ta om olika scener var snarare jag och E som inte kunde hålla oss för skratt då övertröttheten hade satt sina spår efter en lång dag.
Huvudvärken har kommit tillbaka, men däremot har halsontet gått över (for now). Jag har inte riktigt haft tid att känna efter heller eftersom hela dagen har flugit förbi. Äntligen får jag snart gå och lägga mig och vila upp mig. Vill hem nu och i morgon är jag ännu en dag närmare målet som är måndagkväll. I morgon lär ju flyga förbi med då hela dagen är fullbokad, likaså fredag. Sen är det ju bara lördag, söndag kvar. Snart invaderar jag Malmö igen för en vecka ch det ska bli såååå skönt.
Huvudvärken har kommit tillbaka, men däremot har halsontet gått över (for now). Jag har inte riktigt haft tid att känna efter heller eftersom hela dagen har flugit förbi. Äntligen får jag snart gå och lägga mig och vila upp mig. Vill hem nu och i morgon är jag ännu en dag närmare målet som är måndagkväll. I morgon lär ju flyga förbi med då hela dagen är fullbokad, likaså fredag. Sen är det ju bara lördag, söndag kvar. Snart invaderar jag Malmö igen för en vecka ch det ska bli såååå skönt.
Vuxen
Jag snackade med en gammal vän innan och hon berättade att hon och hennes pojkvän skulle flytta till hus. De har köpt ett radhus som de ska flytta till i vår. Jag sa det till hon som ska flytta till hus att nu är det bara ungar kvar, och det lät ju inte alltför långt borta. Vänta nu här, stanna tiden en stund. Det var ju inte länge sen hon och jag sprang runt på stan och betedde oss som fjortisar. Tiden går för fort! Man märker det på alla andra som flyttar runt och som stadgar sig. Vad händer med en annan? Jo man är kvar på samma ruta som man varit de senaste åren. Den enda skillnaden är att jag har flyttat 130 mil hemifrån. Ja, jag vet att jag är student och jag vet att jag sagt till mig själv att jag inte vill ha något innan jag är klar, men man får ju lite ångest när man ser alla andra stadga sig och skaffa familj. Nu låter jag jävligt bitter och tragisk men jag kan inte hjälpa att jämföra med mig själv. Som människa gör man ju oftast det. Utgår från sig själv, sitt ego. Jag är väldigt glad för min kompis skull och jag önskar henne och hennes pojkvän allt gott i livet, men det känns som att tiden går för fort. Jag skulle vilja stanna upp tiden en stund och pusta ut lite. Kanske gå tillbaka till den tiden då allting var oproblematiskt och de enda bekymmer man hade då var vad man skulle ha på sig till skolan eller vad man skulle göra när man skulle umgås med en kompis efter skolan. Nu ska man i stället oroa sig för vilket lån om är bäst eller hur man enklast och smidigast ska lösa ekonomin för att få så mycket kvar som möjligt i slutet av månaden. Jag skulle vilja gå tillbaka till den tiden då man inte hade några bekymmer alls och man bara.. Man bara var.
"Like sand through the hourglass - so are the days of our lives"
"Like sand through the hourglass - so are the days of our lives"
A new me
Var på ett möte med Röda Korsets Ungdomsförbund tidigare idag. Jag gick mest dit för att höra vad det innebär att vara en jourhavande kompis (som de efterlyst på våran studentportal). Då en klasskamrat till mig var det för 1½ år sedan så tänkte jag att jag skulle prova på det och se hur det är. Innan jag gick dit så var jag mest intresserad av att höra om det var ideellt eller om man fick någon slant för det. Jag anade ju att det var ideellt (precis som Rädda Barnen) eftersom det är Röda Korset och bara en liten verksamhet som de anordnar här uppe. Jag hade min idé om att jag skulle bara gå med om det gav pengar eftersom jag är i stort behov av dem nu. Men som jag hade anat så var det ideellt, men (och det är ett stort men för min del) jag bestämde mig i alla fall för att gå med och gå på deras så kallade utbildning inom det. Det var ju trots allt bara två onsdagar i månaden och mellan 18-22 på kvällen. Det lät hur kul som helst och kan man hjälpa tjejer med deras problem två kvällar i månaden så vad fan. Det är ju detta jag brinner för så varför ska jag då bry mig om pengarna? Jag gör ju redan en ideell sak för Rädda Barnen och man ser hur mycket dom tjejerna får ut av, likaså jag, så då kan jag ju göra en sån sak till och veta att det jag gör påverkar någon där ute som har det svårt. Då jag åker hem på praktik till hösten så tänkte jag att jag kan fortsätta med samma verksamhet nere i Malmö, eller i alla fall något liknande. Jag hade till och med kunnat tänka mig att vara läxhjälp till några stackare som har det svårt med skolan.
Som om det inte var nog så fastnade jag för ännu en sak som man kunde delta i och det var att vara med i en kompisgrupp. Man träffas en gång i veckan och träffar en grupp med ensamkommande asylsökande från Ånge och så hittar man på en del aktiviteter med dom. Det låter ju superkul. Möte med andra kulturer och samtidigt känna, även där, att man gör något bra för någon annan medmänniska. Satan vad det hade varit roligt. Det trista med det är att det var samma dag som jourhavande kompis (som jag känner mest för) men dock tidigare på dagen så har jag tur kanske jag kan vara med på båda.
Det är med andra ord en ny Sara som inte orkar sitta hemma längre utan som måste hitta på saker och hjälpa andra. Dessutom är det ideellt, vilket gör att det känns lite extra bra. Fast sen ska jag ju inte sticka under stolen med att det hade varit skönt med lite extra klirr i kassan varje månad, men jag får väl bita ihop så länge och vänta på cashen tills jag är klar med examen. Jag är ju ändå bara 21, jag har ju hela livet framför mig beståede av jobb.
Som om det inte var nog så fastnade jag för ännu en sak som man kunde delta i och det var att vara med i en kompisgrupp. Man träffas en gång i veckan och träffar en grupp med ensamkommande asylsökande från Ånge och så hittar man på en del aktiviteter med dom. Det låter ju superkul. Möte med andra kulturer och samtidigt känna, även där, att man gör något bra för någon annan medmänniska. Satan vad det hade varit roligt. Det trista med det är att det var samma dag som jourhavande kompis (som jag känner mest för) men dock tidigare på dagen så har jag tur kanske jag kan vara med på båda.
Det är med andra ord en ny Sara som inte orkar sitta hemma längre utan som måste hitta på saker och hjälpa andra. Dessutom är det ideellt, vilket gör att det känns lite extra bra. Fast sen ska jag ju inte sticka under stolen med att det hade varit skönt med lite extra klirr i kassan varje månad, men jag får väl bita ihop så länge och vänta på cashen tills jag är klar med examen. Jag är ju ändå bara 21, jag har ju hela livet framför mig beståede av jobb.
Minnen
Har spellistan på repeat och helt plötsligt kommer MmmBop med Hanson upp. Varje gång jag hör den så tänker jag först och främst på texten och hur jävla bra den stämmer in på verkligheten. Men det jag brukar komma att tänka på, och så även idag, var när min syster bodde hemma. Det var nämligen så att när dom kom ut så verkligen älskade hon den gruppen. Eftersom jag var (jag vet inte hur gammal men liten var jag) och såg upp till henne så började ju jag med så klart att tycka dom var bra, för tyckte hon att dom var bra så var ju jag med tvungen att tycka det. (Snacka om dryg lillasyster.) Jag minns framför allt en dag när vi båda hade köpt deras debutplatta och hon säger att vi ska sätta igång MmmBop samtidigt (vi hade rummen bredvid varandra). Vi testade säkert 5 gånger innan vi gav upp pga att det inte funkade. Var inte hon för snabb så var det jag som var för snabb. Hur vi än gjorde så kunde vi inte få igång låtarna exakt samtidigt. Haha!
Jaha, vad ville jag ha sagt med detta då? Antagligen ingenting. Men det är lite komiskt vilka minnen man har till olika låtar. Just Hanson finns en hel del minnen till, som vi inte ska gå in på här.
Jaha, vad ville jag ha sagt med detta då? Antagligen ingenting. Men det är lite komiskt vilka minnen man har till olika låtar. Just Hanson finns en hel del minnen till, som vi inte ska gå in på här.
Update
Tänkte bara uppdatera er om min kära vän som fick åka in till akuten och som var sjuk. Pratade med henne igår och hon berättade nu för mig att det var pga hennes luftrör som hon fick åka in. Hennes läkare har nu meddelat att det kommer att ta 2-5 år innan hon kommer att bli helt frisk och slippa detta farande ut och in till sjukhuset. Luftrören pajades tydligen i samband med hennes leukemi som hon fick förra våren. Hon berättade också att hon nu hade permission från sjukhuset veckan ut men att hon var tvungen att åka in ett flertal gånger om dagen för att få medicin som hon endast kan ta där eftersom det gör att hennes hjärta kan stanna. Hon måste ha en maskin kopplad till sig när hon får medicinen så att hjärtat inte stannar helt. Nu när hon är hemma går hon med två kanyler i armarna och ser ut som värsta tjackpundaren.
Att hon orkar! Jag fattar inte hur hon står ut och hur hon an låta så glad som hon gjorde när vi pratade. Det är fan ta mig helt jävla otroligt att denna tjej kan vara så pass glad så ofta som hon är. Jag ska skicka ett kort till henne och berätta precis vad jag tycker för det tror jag kommer att uppskattas med tanke på hennes situation.
Att hon orkar! Jag fattar inte hur hon står ut och hur hon an låta så glad som hon gjorde när vi pratade. Det är fan ta mig helt jävla otroligt att denna tjej kan vara så pass glad så ofta som hon är. Jag ska skicka ett kort till henne och berätta precis vad jag tycker för det tror jag kommer att uppskattas med tanke på hennes situation.
Min idol
Jag ringde en gammal vän ikväll för att snacka lite skit. Vi har inte snackat sen jag var hemma, men vi fick aldrig någon möjlighet att ses då jag jobbade och hon hade mycket på sitt håll. När jag kunde så kunde inte hon osv. När jag ringer henne så svarar hennes pojkvän och han berättar att hon har åkt in till akuten. Läkarna hade tydligen sagt att hon har en hälsa som en 85 åring har. Vad fan är det då? Tjejen är ju bara 25 år! Till historien hör att denna tjej har haft precis allt. Ända sen hon var 10 år så har hon åkt ut och in från sjukhuset och hon har fått den ena diagnosen efter den andra. Det ena utlöser det andra och allting verkar hänga ihop som en ond cirkel som hon aldrig tycks lyckas bryta. Senast förra hösten fick hon veta att hon hade leukemi. Hon gick på cellgifter 6 månader och hon fick inte jobba, gå i affärer eller träffa någon som hon inte träffat på länge då detta kunde förvärra hela hennes situation och hon kunde bli ännu värre. När jag kom ner på praktik i våras så kunde vi ses, men detta var tvunget att vara utomhus då baciller och andra saker kunde försvinna upp i luften utan att hon blev lidande.
Hur hon lyckas att ta sig igenom allt detta är för mig en gåta. Jag skulle bryta ihop totalt och bara tycka synd om mig. Men som mina föräldrar säger: När man har haft det ena efter det andra så pass länge så lär man sig nog att gilla läget och acceptera vad läkarna säger och man lyckas nog bygga upp ett psyke som heter duga för att orka ta emot allting. Hon har tvingats att ge upp fotbollen som hon älskade så mycket och som hon verkligen kände att det var hennes kall i livet. Hon blev såld till en klubb och hade et ännu bättre erbjudande på g, men sen kommer verkligheten och hennes hälsa och spökar vilket leder till att hon får kasta in handduken. Var finns rättvisan i allt det här? Varför ska just hon få allting, medan en annan är frisk som en nötkärna? Jag hade väl kunnat få något så att hon slipper lida av ännu mer. Hon och hennes familj har lidit tillräckligt nu. Det är inte så här det ska vara, det är inte rättvist!
Jag beundrar henne nåt så kopiöst och med tanke på vad hon har fått utstå, och fortfarande får utstå, så är hon min förebild och idol. Hon har en pojkvän som är helt otrolig och killar som honom växer verkligen inte på träd. Hur han orkar med allt detta bevisar bara hur mycket han älskar henne. Fan vad hon kan skatta sig lycklig som har honom åtminstone när hälsan sviker henne.
Hon skulle röntgas kl. 19.10 ikväll och läkarna skulle ringa när röntgen var klar. När jag ringde var klockan 20.05 hade de fortfarande inte ringt hem till hennes pojkvän. Nu är det bara att hålla tummarna för att det inte var så allvarligt så att hon kan få komma hem redan ikväll. Mina tankar är hos henne och hennes familj ikväll. Jag hoppas verkligen att de får ett slut på allt detta snart för det är de värda efter allt de fått genomgå.
Hur hon lyckas att ta sig igenom allt detta är för mig en gåta. Jag skulle bryta ihop totalt och bara tycka synd om mig. Men som mina föräldrar säger: När man har haft det ena efter det andra så pass länge så lär man sig nog att gilla läget och acceptera vad läkarna säger och man lyckas nog bygga upp ett psyke som heter duga för att orka ta emot allting. Hon har tvingats att ge upp fotbollen som hon älskade så mycket och som hon verkligen kände att det var hennes kall i livet. Hon blev såld till en klubb och hade et ännu bättre erbjudande på g, men sen kommer verkligheten och hennes hälsa och spökar vilket leder till att hon får kasta in handduken. Var finns rättvisan i allt det här? Varför ska just hon få allting, medan en annan är frisk som en nötkärna? Jag hade väl kunnat få något så att hon slipper lida av ännu mer. Hon och hennes familj har lidit tillräckligt nu. Det är inte så här det ska vara, det är inte rättvist!
Jag beundrar henne nåt så kopiöst och med tanke på vad hon har fått utstå, och fortfarande får utstå, så är hon min förebild och idol. Hon har en pojkvän som är helt otrolig och killar som honom växer verkligen inte på träd. Hur han orkar med allt detta bevisar bara hur mycket han älskar henne. Fan vad hon kan skatta sig lycklig som har honom åtminstone när hälsan sviker henne.
Hon skulle röntgas kl. 19.10 ikväll och läkarna skulle ringa när röntgen var klar. När jag ringde var klockan 20.05 hade de fortfarande inte ringt hem till hennes pojkvän. Nu är det bara att hålla tummarna för att det inte var så allvarligt så att hon kan få komma hem redan ikväll. Mina tankar är hos henne och hennes familj ikväll. Jag hoppas verkligen att de får ett slut på allt detta snart för det är de värda efter allt de fått genomgå.
Saknad
Jaha, då var man tillbaka till vardagen igen. 18 dagar har gått hemma och jag måste säga att detta var den gången som jag verkligen inte ville åka tillbaka hit upp. De andra gångerna har man ändå känt att det ska bli ganska skönt att komma tillbaka. Ni vet, man får vara för sig själv, ingen som säger åt en vad man ska göra, man bestämmer själv vad man ska äta och liknande. Men den här gången tog det emot ordentligt. Mamma och hennes man följde mig till bussen på nyårsdagen eftersom båda var för bakis för att kunna köra lagligt. Det var nog bra att det blev så för om de hade kört mig in så hade jag inte kunnat hålla tillbaka tårarna. Nu kunde jag i alla fall hålla mig tills bussen rullat iväg. Det var riktigt jobbigt. Jag ville inte åka hem nu. Det fanns mer som jag var tvungen att göra innan jag åkte tillbaka hit men som jag inte hade hunnit pga att jag jobbat så mycket som jag gjort. Personer som jag inte träffat på skitlänge fick jag försaka då pengarna lockade mer. Penga-galen kanske många tänker nu. Nej. Student svarar jag och de som är i samma situation förstår precis vad jag menar med det. Är man student så tar man varje jobbpass som man kan få, även om det innebär att man får försaka en del återträffar för det.
Nu kommer man inte ner förrän till påsk, om jag har tur. Fick höra av en klasskamrat idag att vi har en kurs i samhällsarbete då och att det ska vara jättemycket jobb med den, trots att det inte är någon tenta på den kursen. Drygt! Vi är tydligen bara lediga från skärtorsdagen fram till annandag påsk. Känns ju roligt.
Har en individuell inlämningsuppgift hängande över mig nu som måste vara klar till måndag. Vi ska analysera en vetenskapligt granskad artikel och sammanfatta den och koppla den till litteraturen och så vidare. Ball! Jag hatar såna uppgifter. Sen att studiemotivationen är helt borta gör inte det hela mycket lättare heller. Hur fan ska jag göra för att få den tillbaka då? Det kvittar ju hur mycket jag läser så känns det bara jobbigare och jobbigare. Jag vill tillbaka hem igen! Jag vill inte vara här! Jävla skit..
Nu kommer man inte ner förrän till påsk, om jag har tur. Fick höra av en klasskamrat idag att vi har en kurs i samhällsarbete då och att det ska vara jättemycket jobb med den, trots att det inte är någon tenta på den kursen. Drygt! Vi är tydligen bara lediga från skärtorsdagen fram till annandag påsk. Känns ju roligt.
Har en individuell inlämningsuppgift hängande över mig nu som måste vara klar till måndag. Vi ska analysera en vetenskapligt granskad artikel och sammanfatta den och koppla den till litteraturen och så vidare. Ball! Jag hatar såna uppgifter. Sen att studiemotivationen är helt borta gör inte det hela mycket lättare heller. Hur fan ska jag göra för att få den tillbaka då? Det kvittar ju hur mycket jag läser så känns det bara jobbigare och jobbigare. Jag vill tillbaka hem igen! Jag vill inte vara här! Jävla skit..
Ändring
Hur kommer det sig att jag inte kan hitta en kille som är normal? Är de inte för avvisande så man tröttnar så är de för på så man bara vill kräkas, eller varför inte det bästa av allt: de är otrogna. Gällande det sista så verkar det som att jag har någon slags magnet eller en skylt i pannan där det står att alla upptagna killar ska komma till mig för att få något kul. Det värsta med de fall som jag varit inblandad i detta så har jag vetat om det. Jag kan inte helt skylla på killen för det skulle inte vara rätt. Många har frågat mig varför jag ens har fortsatt och inte bara sagt ifrån direkt. Ja, det kan man fråga sig. Antagligen för att det man inte kan få lockar mycket mer än det man kan få. Det är som det gamla talesättet: Man vill alltid ha det man inte kan få. Sant. Det stämmer perfekt på mig. Jag antar att jag vill ha en spänning och söker mig automatiskt till de killar som är upptagna, trots att jag vet om det. Det kan nog handla en del om bekräftelse också - att jag får bekräftese att jag kan få det jag vill oavsett omständigheterna. Det känns ju fruktansvärt nu när man får ner det på pränt att jag faktiskt har vetat om att killen i sig inte är singel och att jag ändå bara har fortsatt. Om jag ska vara ärlig så har jag inte tänkt på det faktum att de har en annan hemma hos sig som väntar, utan jag har bara gillat uppmärksamheten som de ger och i tid och rum så försvinner tanken på en sambo eller flickvän som väntar. Fast å andra sidan kan jag tycka att det inte är mitt problem, det är ju inte jag som är otrogen och ska ha dåligt samvete det är ju faktiskt han. Det är ju han som gör mest fel, inte jag. Jag hade ju lika gärna kunnat varit ovetande. Men sätter jag mig in i hans flickväns situation så är det klart att jag hade blivit arg på "den andra", men jag ade ju mest blivit arg på honom. Det är ju trots allt han som hade svikit mig och varit trogen, henne har man ju inga förpliktelser till - mer än att jag hade tyckt att hon skulle låtit honom vara.
Ja, det är fan inte lätt det där. Lätt att sitta så här och säga hur man hade gjort, tyckt och sagt, men när det väl hade hänt så hade jag antagligen gjort helt annorlunda. Allt jag vet utifrån detta är att jag måste ändra på mitt beteende illa kvickt innan någon blir ordentligt sårad.
Same shit all over again
Satt och kollade igenom min inbox på mailen tidigare i dag och läste framför allt mail ifrån en viss person och jag bara kände hur känslorna sprudlade i mig igen. Alla vet hur det slutade och det var lika bra, men när man läser mailen så får man ändå det där pirret i magen och känslorna kommer tillbaka igen. Det kvittar hur mycket han sårade mig och hur mycket jag led tiden efter att vi hade pratat, jag kan fortfarande känna att vissa känslor finns där. Dessa människor är så hima manipulativa och de kan verkligen få en att känna sig speciell och som om man var den enda som fanns på jorden. De vet precis vilka knappar de ska trycka på och vet precis vad de ska säga för att man sakta men säkert ska smälta för dem. Detta var precis vad jag kände när jag läste mail för mail. Alla de känslor som sprudlade i mig då och den glädje jag kände inombords kom tillbaka - i alla fall för ett ögonblick. Tills jag kom ihåg vad han hade gjort och hur han hade gjort det. Verkligheten slog mig i ansiktet ännu en gång.
Jag kan inte gå runt så här. Jag ger mig in i samma sak igen och det kommer att sluta med att jag inte vet hur jag ska ta mig ur det hela för att det känns fel. Jag vill ju bara ha en liten flirt, inget seriöst. Inte med honom i alla fall! Finns andra som jag kan slösa den energin och kraften på. E och jag har pratat ganska mycket om detta och hon pratar mycket om henne och hennes nuvarande pojkvän. Det är DET jag vill ha. Den kärleken som är besvarad precis på samma nivå. Inte vara något substitut för att han inte kan få ett ligg hemma eller helt enkelt bara vara "den andra kvinnan". Jag vill ha en besvarad och gränslös kärlek. Ska det vara så svårt at hitta i detta avlånga land? E har satt den perfekta förklaringen på min situation som jag tycker stämmer till 100%. Jag är kär i kärleken. Och så kommer det nog vara ett bra tag framöver tills jag kan släppa det förflutna och inte ge mig in i liknande situationer igen. Hur fan man nu ska lösa det problemet..