Sara

Denna lediga dag har bestått av storstädning och tvätt. Städningen behövdes verkligen med tanke på att jag inte städat på evigheter, känns det som. Så skönt att det äntligen blev gjort. Det hade varit skönt att ha någon som gjorde det åt en, men men.. Det får komma när jag blir stor och tjänar massor med pengar.

När jag stod och diskade tidigare så slog det mig hur snabbt tiden går. Det har nu gått 1½ år sedan ja tog min examen. Det är ju helt sjukt! Det känns som att det var alldeles nyligen som jag stod i kyrkan i Östersund och tog emot mitt examensbevis. Sinnes. Folk frågar mig ständigt vad jag vill göra framöver. Jag trivs där jag är just nu, men kan inte se att jag stannar där i flera år till. Däremot vill jag inte sitta på ett kontor dagarna i ända och ha telefontid en timme om dagen och skriva på datorn de resterande 7. Det lockar liksom inte. Jag gillar som jag har det idag, en kombination av de båda som jag själv bestämmer över. Men det är ju inte det lättaste att hitta ett sånt jobb. De flesta jobb inom mitt examensområde handlar mest om kontorsjobb. Jaja, jag ska vara glad att jag har ett jobb och en examen att luta mig tillbaka mot i alla fall. Det är det inte alla som har i min ålder.

För att rensa tankarna ska jag ikväll shaka loss med Zumba. Jag älskar det passet! För er som ännu inte testat denna fantastiska träningsform - gör det! Ni kommer inte att ångra er, och jag lovar er att ni kommer vara fast från första stund! Musiken, människorna, soundet, stegen, ledarna - ja allt är bara fantastiskt med det. Ett perfekt sätt för mig att rensa huvudet i en timme.

Kvällen ska firas med goda vänner i Bjärred. Det blir en massa god mat och dricka och en massa skratt. Ha ett gott nytt år alla så ses vi 2011 för nya äventyr!!

Då var jag hemma igen då. Känns himla konstig att helt plötsligt vara tillbaka i södra Sverige där våren r i full blom. Jag spenderade en natt i Halmstad innan jag kom hit i söndags. E och hennes kille körde mig hem oc när vi rullade in i Malmö kommun så hade vi Turning Torso på högersidan, solen stod högt på himlen och temperaturen visade +11. Gött! Jag har verkligen saknat Malmö och våren här nere, men jag kommer verkligen att sakna Östersund fruktansvärt mycket. Visserligen kommer jag upp en vecka i juni, men det är inte samma sak. Det har verkligen blivit mitt andra hem och jag tycker om mentaliteten och människorna där uppe. Däremot är jag inte lika förtjus i vädret, men hade det legat 100 mil längre ner i landet så hade jag säkrligen bott kvar där. Jag känner mig inte riktigt hemma i Malmö så som jag hör att andra gör. Någon gång kommer jag att lämna denna stad, men aldrig att jag flyttar 130 mil hemifrån igen. Göteborg kan jag tänka mig att bo i, eller kanske Halmstad. Västkusten kommer det nog att bli framöver. Men jag måste ju få ett jobb först...

Ikväll var jag på kåren med ett par i klassen. Jag var där var för två veckor sedan och då dök det upp en kille som verkligen föll mig till smak. Jag vet inte vad han heter, jag vet inte hur gammal han är, om han har tjej osv. Hans utseende var det enda som fångade min uppmärksamhet. Det är väl inget speciellt med det mer än att det är något som faller mig i smak. I vilket fall som helst så fick vi ögonkontakt vid ett flertal tillfällen, men inget mer. Ikväll var han där igen och efter ett par tillfällen med ögonkontakt så försökte jag närma mig så gott jag kunde. Men detta var en sak som vi satt och funderade på i mitt sällskap. Hur närmar man sig en kille utan att verka för desperat? En replik som "Hej, jag heter...." känns lite old school. En replik som "Ska vi dela taxi hem?" känns lite needy. Jag önskar verkligen att jag vore så modig att jag kunde gå fram till denna karl och tala om för honom hur snygg/fin/läcker han är, men det vågar jag inte. Varför? Jag har själv varit med om att en kille kom fram och sa detta till mig och jag blev superglad. (Detta var inte på krogen, ska tilläggas.) Varför kan jag inte våga en sån sak? Skitsamma om han har tjej, skitsamma om han inte tycker samma sak. En sak är säker: Han kommer att tycka att man är modig och sexig för att man vågar en sån sak. Varför känner vi av denna spärr? Kanske för att bli nobbade, men samtidigt så var min enda intuition att enbart tala om för honom att jag verkligen tyckte att han var snygg/fin/läcker. Hade han sedan blivit mer intresserad pga detta så hade det bara varit en bonus. Min intuition var inte att få hem ett ligg, utan mer att lta denna vackra karl bli medveten om hans skönhet.

Jag och E bestämde oss för att gå till Relaxen på badhuset idag. E har varit där en gång innan, men för mig var det premiär. Det var helt underbart. En stor bubbelpool, en bastu med lavendel-doft, en ångbastu, en bubbelpool på terrassen, en vanlig bastu och fotbad. Precis vad jag behövde så här efter grupparbeten och inför tentan. Vi var även på slags Rosmarin-bastu där en kvinna hällde på rosmarin-doft som var utblandat i vatten på stenarna och sedan spred detta i luften. Det var hur skönt som helst och jag har nog aldrig känt mig så ren. Verkligen avkoppling på hög nivå.

Alltid lika roligt när ens egen mamma inte kommer ihåg vad hon döpt sitt barn till. För något år sedan hände samma sak, fast då var det pappa som blev drabbad när han skulle gratta mig på Kristina-dagen. Hon lyckades övertyga honom om att jag inte heter Kristina. Stackars pappa trodde ju att han var senil. Fick  slängafram körkortet och visa för att hon envisades så mycket.

Jag, E och E har börjat att simma nu under vår korta tid här uppe. Träningskort funkar inte då de antingen har en bindningstid på ett halvår eller ett år. Glm det när jag bara ska stanna i 10 veckor (6 kvarnu..). Ungefär 3 gånger i veckan bär det av till badhuset som ligger ca. 200 meter från min ytterdörr. Alltså godtas ingen ursäkt som att det är så drygt att gå dit eller liknande. Däremot är det himla drygt under tiden. 30 min har vi börjat med, och det känns som en evighet. Men det sägs vara skonsam träning för hela kroppen, så det kanske kan hjälpa mitt knä på traven?

Så himla roligt klipp! Martin Timell goes 80-tal och får skrattattack.

Stackars liten! Han är såå nervös.

Ända sedan lunch har jag varit sugen på Toblerone. Detta tack vare en vän på Facebook som gått med i någon slags Toblerone-grupp. Vad hemskt det är när man får ett sånt sug efter något som självklart aldrig finns hemma, så man måste gå iväg och köpa det (vilket man oftast inte orkar heller för att det är så långt). Jag och E var iväg och handlade indisk mat till middag och stannade på en OK-mack för att handla Ramlösa. "Perfekt, nu kan jag handla mitt efterlängtade Toblerone", tänkte jag. Hade dom nåt Toblerone? NEJ! Sur som ättika blev jag och suget blev ju inte direkt mindre heller. E skulle ner till Statoil och posta ett brev och jag tänkte att jag följer med, It's now or never. Och när vi kom ner til Statoil så sken jag upp som en sol, för där i hyllan låg det massor av Toblerone (jag köpte bara ett). Så nu gott folk ska jag ta mitt Toblerone och lägga mig i sängen och läsa om Rättsregler.