Same shit all over again

Satt och kollade igenom min inbox på mailen tidigare i dag och läste framför allt mail ifrån en viss person och jag bara kände hur känslorna sprudlade i mig igen. Alla vet hur det slutade och det var lika bra, men när man läser mailen så får man ändå det där pirret i magen och känslorna kommer tillbaka igen. Det kvittar hur mycket han sårade mig och hur mycket jag led tiden efter att vi hade pratat, jag kan fortfarande känna att vissa känslor finns där. Dessa människor är så hima manipulativa och de kan verkligen få en att känna sig speciell och som om man var den enda som fanns på jorden. De vet precis vilka knappar de ska trycka på och vet precis vad de ska säga för att man sakta men säkert ska smälta för dem. Detta var precis vad jag kände när jag läste mail för mail. Alla de känslor som sprudlade i mig då och den glädje jag kände inombords kom tillbaka - i alla fall för ett ögonblick. Tills jag kom ihåg vad han hade gjort och hur han hade gjort det. Verkligheten slog mig i ansiktet ännu en gång.
Jag kan inte gå runt så här. Jag ger mig in i samma sak igen och det kommer att sluta med att jag inte vet hur jag ska ta mig ur det hela för att det känns fel. Jag vill ju bara ha en liten flirt, inget seriöst. Inte med honom i alla fall! Finns andra som jag kan slösa den energin och kraften på. E och jag har pratat ganska mycket om detta och hon pratar mycket om henne och hennes nuvarande pojkvän. Det är DET jag vill ha. Den kärleken som är besvarad precis på samma nivå. Inte vara något substitut för att han inte kan få ett ligg hemma eller helt enkelt bara vara "den andra kvinnan". Jag vill ha en besvarad och gränslös kärlek. Ska det vara så svårt at hitta i detta avlånga land? E har satt den perfekta förklaringen på min situation som jag tycker stämmer till 100%. Jag är kär i kärleken. Och så kommer det nog vara ett bra tag framöver tills jag kan släppa det förflutna och inte ge mig in i liknande situationer igen. Hur fan man nu ska lösa det problemet..


Kommentarer
Postat av: Sandra

Det är jag också. Och Sofia har nog rätt. Man vill inte va så kär. För det gör så in i helvetes jävla ont när det försvinner.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback