Varmt/kallt
När jag stod och väntade på tåget blev jag så full i skratt. Det stod en tjej och pratade med en äldre kvinna. Jag hörde att tjejen var från Skåne men kvinnan lät mer som rikssvensk (om det nu finns något som heter så). Helt plötsligt säger tjejen: "Gud vad kallt det är!" Kallt? Jag blev helt chockad. Det var ju varmt! Där stod jag med jackan uppknäppt och tyckte att det var hus skönt som helst att det var lite sydligare breddgrader så man kunde få värma sig lite. Då skulle hon ha känt hur det var i Östersund innan jag åkte, det var -9 den morgonen, och kallare hade det varit. Där kan vi prata om kyla.
Tro och hopp
En annan sak som hände i Stockholm, som jag måste få ta upp, var däremot lite mer positiv än den förra. Det var när jag var på väg till perrongen som mitt tåg skulle gå ifrån. Jag var först tvungen att gå ner en trappa. Då min väska vägde ton (som vanligt hade jag packat för mycket) fick jag släpa ner den för trappan, annars hade jag knäckt ryggen. När jag hade sista avsatsen kvar frågade en man i 40 års åldern om han skulle hjälpa mig. Jag varnade honom att väskan var jävligt tung, men att han gärna fick ta den om han orkade. Han tog tag och pustade ut. Fort gick det och ner kom den. Hel. Han svarade att den var jävligt tung och jag tackade så hemskt mycket för hjälpen. När jag väl kommer till mitt spår ser jag att jag måste upp för en lång trappa. Jag suckar till och svär över Stockholm Central tyst för mig själv när en man i 30 års åldern frågar om han ska hjälpa mig upp. Jag hajar till och varnar även denna man för att väskan väger som bly. Han ler och tar tag och går med snabba steg upp för trappan. Jag kutar efter och tackar även honom så hemskt mycket för hjälpen.
Jag blev så glad efteråt. Det finns hopp om människan trots allt. Tänk så lite som behövs för att man ska göra en annan människa glad. Det är ju fantastiskt. Det finns de som är snäla och trevöliga där ute, det får mig att fortsätta på samma bana i alla fall. Synd bara att det inte gäller alla.
Stress-stad nr 1
Jag skulle nog aldrig kunna bo i Stockholm. Är redan trött på Malmö så hur skulle det då gå i Stockholm? Inte bara det att det är en storstad, utan det är nog den mest stressiga stad som jag någonsin varit i.
Nät jag stod och väntade på mitt tåg ner till Malmö så var det ett annat regionaltåg som var inne på samma perrong som mitt tåg skulle gå ifrån. Jag stod där strax ovanför trappan med väskan framför mig (ska tilläggas att det var proppfullt med folk) när minst 10 pers bufflar in i mig bakifrån så jag håller på att tippa framlänges. (Nu kom inte alla på en gång utan vid olika tillfällen, thank God.) Alla var lika stressade så att de skulle hinna med regionaltåget. Okej, jag kan också vara stressad men inte fan är jag otrevlig för det. Om jag nu måste gå där det är som minst plats, i stället för att gå runt om och gå 10 steg extra, ber jag ju om ursäkt till personenjag går in i. Men inte då. Tilläggas bör att detta handlade om personer som var 30 år och uppåt. Dom om någraborde ju visa respekt och artighet. Så pratar äldre om "dagens ungdomar som är så otrevliga och oartiga". Jo jag tackar. Ungdomarna ber ju i alla fall om ursäkt!
Efter 6:e personen blev jag så irriterad att när jag kände någon som skulle tränga sig förbi så stod jag stadigt kvar på båda benen och höll emot. Personen bakom fick kämpa som fan och jag trodde att människan skulle fatta när jag inte flyttade på mig, men icke! I stället tryckte sig människan förbi och bad inte om ens om ursäkt. Egentligen var det ganska fjortisaktigt av mig att göra så, men jag blev bara så trött. Han/hon kunde jui nte hjälpa att jag blivit utsatt för samma sak 5 gånger innan. Han fick bara ta konsekvenserna av det.
Nät jag stod och väntade på mitt tåg ner till Malmö så var det ett annat regionaltåg som var inne på samma perrong som mitt tåg skulle gå ifrån. Jag stod där strax ovanför trappan med väskan framför mig (ska tilläggas att det var proppfullt med folk) när minst 10 pers bufflar in i mig bakifrån så jag håller på att tippa framlänges. (Nu kom inte alla på en gång utan vid olika tillfällen, thank God.) Alla var lika stressade så att de skulle hinna med regionaltåget. Okej, jag kan också vara stressad men inte fan är jag otrevlig för det. Om jag nu måste gå där det är som minst plats, i stället för att gå runt om och gå 10 steg extra, ber jag ju om ursäkt till personenjag går in i. Men inte då. Tilläggas bör att detta handlade om personer som var 30 år och uppåt. Dom om någraborde ju visa respekt och artighet. Så pratar äldre om "dagens ungdomar som är så otrevliga och oartiga". Jo jag tackar. Ungdomarna ber ju i alla fall om ursäkt!
Efter 6:e personen blev jag så irriterad att när jag kände någon som skulle tränga sig förbi så stod jag stadigt kvar på båda benen och höll emot. Personen bakom fick kämpa som fan och jag trodde att människan skulle fatta när jag inte flyttade på mig, men icke! I stället tryckte sig människan förbi och bad inte om ens om ursäkt. Egentligen var det ganska fjortisaktigt av mig att göra så, men jag blev bara så trött. Han/hon kunde jui nte hjälpa att jag blivit utsatt för samma sak 5 gånger innan. Han fick bara ta konsekvenserna av det.
Bara att inse
Sicken helvetesnatt jag har haft. Kunde knappt sova pga att näsan rann som en fors och sen kändes det som att jag hade ätit sand igår kväll för halsen var så torr och gjorde fruktansvärt ont. Proppade i mig 4 C-Vitamintabletter igår kväll då mamma sa att om jag chockar kroppen med C-Vitamin så kan det gå över, men icke då. Nu är det bara att inse att jag blivit sjuk och meddela grannarna så de får bestämma om jag fortfarande ska vara barnvakt eller inte. Fan! Jag är ju så luspank nu så jag hade verkligen behövt den extra hundralappen det skulle bli att sitta där någon timme. Helvete!
Sjuk?
I morgon är det äntligen dags för hemfärd, och som jag har längtat! Har packat och tvättat hela eftermiddagen men ändå känns det som att jag har missat något, och jag lovar att det har jag. Det är alltid så. Varför kan man inte bara lyckas få med sig allt någon gång? Det slår aldrig fel. Oftast är det småsaker man glömmer, men i alla fall. Likförbaskat är det alltid något, litet som stort, som saknas.
Har börjat bli förkyld nu med. KUL! Nyser, känner mig tung i huvudet, jag är trött och känner mig seg samt att det känns i näsan med. Rolig jul då?! Fan! Jag har klarat mig hela hösten att vara frisk och så ska det komma nu. Jag hoppas verkligen inte att jag blir sjuk eftersom jag ska vara barnvakt på lördag till en bebis på 2,5 mån och en unge på 7 år och jag behöver verkligen dom pengarna! Tror inte att dom är så roade att jag kan smitta ner deras barn. Jag får kurera mig med Ipren och krypa ner i sängen och hoppas på det bästa helt enkelt. Håll tummarna!
Har börjat bli förkyld nu med. KUL! Nyser, känner mig tung i huvudet, jag är trött och känner mig seg samt att det känns i näsan med. Rolig jul då?! Fan! Jag har klarat mig hela hösten att vara frisk och så ska det komma nu. Jag hoppas verkligen inte att jag blir sjuk eftersom jag ska vara barnvakt på lördag till en bebis på 2,5 mån och en unge på 7 år och jag behöver verkligen dom pengarna! Tror inte att dom är så roade att jag kan smitta ner deras barn. Jag får kurera mig med Ipren och krypa ner i sängen och hoppas på det bästa helt enkelt. Håll tummarna!
KYLA!
Vädret idag har varit helt sjukt! Snorkallt och jävligt. Jag och E gick in till stan innan för att reklamera tider till internet. När vi gick hem så var det rena pesten. Jag frös som aldrig förr och kylan riktigt bet i kinderna och när man andades så var det skitjobbigt. Kändes som att lungorna frös till is. Eftersom näsan rann som värsta öppna kranen så var man ju så illa tvungen att andas genom munnen vlket gjorde att den torkade ut och blev som sandpapper. När jag kom hem ser jag att det är -15 ute. Jag satt och huttrade i typ en timme efter att jag kommit hem. Försökte att värma mig med kaffe, vilket inte gick så bra och nu (5 timmar senare) känner jag mig fortfarande frusen. Det är sån kyla att man fryser in på skelettet. Längtar bara till den varma sängen och krypa ner under täcket. Får ta en kopp varm mjölk så jag blir trött och krypa ner till Top Model.
Kvinna vs Man
Jag satt och pratade med en god vän innan och hon frågade mig om jag ser mig själv som en kvinna. Rent kroppsligt så är jag ju en kvinna, men just ordet kvinna kan jag inte säga att jag ser mig som det. När jag pratar om mig själv så säger jag ju att jag är en tjej. Kvinna för mig är en person runt 30 år och som har barn. Min syster till exempel ser jag inte heller som kvinna i den bemärkelsen. När jag pratar om henne så säger jag mer tjej. Kvinna låter så himla fint och typ gammalt. Jag tänker mig en tjej som är lite äldre och som kanske till och med har barn, inget måste men kanske. Min mamma exempelvis skulle jag ju inte kalla tjej. Det är hon för gammal för. Jag vet inte, det kommer nog ta ett tag innan jag kommer kalla mig sjäv för kvinna.
Vi kom även in på definitionen av ordet man. Det är inte alla av det motsatta könet som man. Det handlar inte så mycket om ålder för min del utan mer om personlighet. Beter sig snubben i fråga moget och sådär så är han en man, en sen kan han ju se väldigt mogen och manlig ut, men bete sig som raka motsatsen. Vi kom fram till att när det gäller att kalla killar för män så måste man nog nästan känna killen och veta om hans personlighet för mycket av manligheten sitter i huvudet. I alla fall enligt oss.
Vi kom även in på definitionen av ordet man. Det är inte alla av det motsatta könet som man. Det handlar inte så mycket om ålder för min del utan mer om personlighet. Beter sig snubben i fråga moget och sådär så är han en man, en sen kan han ju se väldigt mogen och manlig ut, men bete sig som raka motsatsen. Vi kom fram till att när det gäller att kalla killar för män så måste man nog nästan känna killen och veta om hans personlighet för mycket av manligheten sitter i huvudet. I alla fall enligt oss.
"Fan vad fet hon ser ut!"
Igår var det den omtalade Idol-finalen, äntligen! Innan jag kommer det som jag egentligen tänkte skriva om så måste jag bara få säga att jag tyckte att det var väldigt jämt mellan Amanda och Marie om vem som skulle vinna, men som jag skrivit tidigare så tycker jag att Amanda är en bredare artist som kan sjunga så mycket olika saker än vad Marie kan. Hon har en jättefin röst, no doubt about it, men hon sjöng bara ballader igår. Varför då? Jo, för det är det hon kan. Det är då hennes röst kommer fram som den ska. När hon sjunger snabbare låtar som är lite mer up-beat så kommer inte rösten fram på samma vis pga att i såna låtar handlar det inte om vem som kan hålla ut längst och vem som kan ta högst toner. Anyway, grattis Marie att du vann, det är du värd, men jag hade blivit gladare om Amanda vann. Bara det att jag röstade typ 12 gånger på henne igår säger en hel del..
Nu till det som jag egentligen skulle skriva om. Det var så himla komiskt igår när vi satt och kollade på Idol-finalen för när Marie kom ut i den andra låten så hade hon en sån klänning som inte alls var bra för henne. Hon såg så himla mycket större ut än vad hon egentligen är pga att den var skuren under bysten och färgen ska vi inte tala om. Lila?! Men seriöst! Det var inte en färg som var bra för henne. Hennes ass såg ju enorm ut, stackaren. Tyckte lite synd om henne för det är ju inte hon som klär sig utan någon stylist som de visat sin stil för och som sedan plockar ut en utstyrsel efter det. Men det är så himla komiskt för när Marie kom ut på scenen i den lila-färgade klänningen så kom alla kommentarer från tjejerna.
"Gud vad hennes ass är stor!"
"Men gud vad fet hon ser ut!"
"Hennes hår var inte fint sådär!"
Så himla typiskt tjejer att klaga på hur andra tjejer ser ut. (Sen att hennes ass verkligen såg större ut är en annan sak.) Den stackars killen som var med igår satt där helt tyst och brydde sig inte ett dugg om hur hon såg ut. Varför är det alltid så att tjejer ska klanka ner på andra tjejer? Har vi något behov av att bekräfta att andra ser sämre ut än vad vi själva gör? Har inte hört en enda kille som sagt: "Gud vad tjock han ser ut i den outfiten." Eller: "Men hur fan ser han ut i huvet? Så kan han ju inte ha håret!" Killar bara tar varandra som de är, medan vi tjejer mer än gärna klagar på andra och hur de ser ut, trots att de kan vara hur snygga som helst. Så hemskt egentligen. Fan vad tjejer kan vara elaka!
Nu till det som jag egentligen skulle skriva om. Det var så himla komiskt igår när vi satt och kollade på Idol-finalen för när Marie kom ut i den andra låten så hade hon en sån klänning som inte alls var bra för henne. Hon såg så himla mycket större ut än vad hon egentligen är pga att den var skuren under bysten och färgen ska vi inte tala om. Lila?! Men seriöst! Det var inte en färg som var bra för henne. Hennes ass såg ju enorm ut, stackaren. Tyckte lite synd om henne för det är ju inte hon som klär sig utan någon stylist som de visat sin stil för och som sedan plockar ut en utstyrsel efter det. Men det är så himla komiskt för när Marie kom ut på scenen i den lila-färgade klänningen så kom alla kommentarer från tjejerna.
"Gud vad hennes ass är stor!"
"Men gud vad fet hon ser ut!"
"Hennes hår var inte fint sådär!"
Så himla typiskt tjejer att klaga på hur andra tjejer ser ut. (Sen att hennes ass verkligen såg större ut är en annan sak.) Den stackars killen som var med igår satt där helt tyst och brydde sig inte ett dugg om hur hon såg ut. Varför är det alltid så att tjejer ska klanka ner på andra tjejer? Har vi något behov av att bekräfta att andra ser sämre ut än vad vi själva gör? Har inte hört en enda kille som sagt: "Gud vad tjock han ser ut i den outfiten." Eller: "Men hur fan ser han ut i huvet? Så kan han ju inte ha håret!" Killar bara tar varandra som de är, medan vi tjejer mer än gärna klagar på andra och hur de ser ut, trots att de kan vara hur snygga som helst. Så hemskt egentligen. Fan vad tjejer kan vara elaka!
Vuxenpoäng
Fick hem ett brev från Coop MedMera tidigare idag. Snacka om att känna sig vuxen. Shit! Min mamma drar jämt sitt MedMera-kort. Nu sitter man här själv med MedMera-kort och ICA-kort och grejer. Jag känner mig verkligen vuxen. Fick iaf en check om rabatt på KappAhl. Tror jag ska ge den till mamma då jag i princip ALDRIG handlar på KappAhl. Kanske underkläder, men that's it. Tror jag fortfarande har den fördomen att det bara är "tantkläder" där. Jag vet folk som hittar fina saker där, men jag har inte hittat något tänkbart på flera år. Ja, föruto underkäder då. De har lite bättre kvalité på BH än vad t ex HM har. Nu ör det ju så att jag inte har råd att köpa underkläder med den lilla inkomst jag har. Prioriterar andra saker, så mamma läs nog ha mer användning av den än jag kommer ha inom det närmsta. Eftersom vi inte ska byta julklappar med dem så kan det bli min lilla julgåva till henne. Snällt va?!
Julkänsla
Snart är det dags för hemfärd och jag måste säga att hemlängtan är stor. Nu när det inte är så mycket kvar i skolan och när det bara är 8 dagar kvar så känns det i kroppen. Jag vill bara gå på tåget med händerna fulla och veta att snart är jag hemma.
Det bästa med julen är ändå alla förberedelser. Klä julgranen, pynta i hemmet och sen julbaket. Mamma och jag bestämde oss för att inte göra något julgodis i år utan satsa mer på nötter istället (lite nyttigare om inget annat). Sen ska vi baka lussekatter. Det är ju ett måste på julen. Pepparkakor lär vi väl köpa för de som vill ha det, inget sånt avancerat nu inte. Vi har som tradition hemma att när vi klär julgranen så lyssnar vi på Vikingarnas julskiva. Det har vi gjort sen jag och min syster var små och lär väl göra tills vi själva blir gamla. Det hör liksom julen till att pynta granen till Christer Sjögrens ljuva stämma.
Bara 8 dagar kvar nu, längtar redan!!
Det bästa med julen är ändå alla förberedelser. Klä julgranen, pynta i hemmet och sen julbaket. Mamma och jag bestämde oss för att inte göra något julgodis i år utan satsa mer på nötter istället (lite nyttigare om inget annat). Sen ska vi baka lussekatter. Det är ju ett måste på julen. Pepparkakor lär vi väl köpa för de som vill ha det, inget sånt avancerat nu inte. Vi har som tradition hemma att när vi klär julgranen så lyssnar vi på Vikingarnas julskiva. Det har vi gjort sen jag och min syster var små och lär väl göra tills vi själva blir gamla. Det hör liksom julen till att pynta granen till Christer Sjögrens ljuva stämma.
Bara 8 dagar kvar nu, längtar redan!!