Sara

Dom som känner mig vet att jag har en tendens till att falla för killar som är upptagna. Många har frågat mig vad det är som gör att just dom killarna tilltalar mig, då det finns en hel drös kvar som inte är upptagna. Svaret på den frågan kära vänner är för att det är spännande att flirta med en kille som är upptagen. Man har inga som helst förpliktelser gentemot varandra och jag är ju egentligen den mest oskyldiga parten, eftersom det inte är jag som eventuellt är otrogen. Desto jobbigare blir det om killen i fråga skulle göra slut med sin respektive. Helt plötsligt skulle det kunna bli något mer än bara en flirt. Helt plötsligt står man där med alla förpliktelser till varandra och alla "får" och "inte får". Samtidigt är det ju det som jag vill ha, men tanken på att det är så nära skrämmer mig. Då flyr jag hellre, trots att känslorna är hur starka som helst från min sida. Varför jag beter mig så vet jag däremot inte. Jag vill ju ha någon som tänker på mig varje dag och som jag vet tycker om mig för den jag är. Någon som jag inte behöver låtsas inför, utan jag kan vara mig själv. Jag har kunnat få allt detta, men i stället valt att inte gå in i det av någon anledning, fast att jag innerst inne vill. Detta har drabbat mig igen, men denna gången blir jag ännu mer frustrerad för jag vet inte vad han vill. Ingenting har hänt, men spänningen finns där. Jag frågar mig ständigt om jag ska satsa och om det är värt det. Jag vill så gärna tänka JA, men förnuftet säger till mig att inte göra någonting förrän han är singel. Jag vet att det är det enda rätta, men om det ändå vore så enkelt att leva som man lär. Desperat tänker kanske vissa. Frustrerad säger jag.