Två blir en
Jag och min kära syster kommer numera att blogga gemensamt för att se hur det går. En bra idé tycker vi båda så jag hoppas att ni följer med mig över. Jag kommer säkerligen att lägga upp något här med då detta är mitt lilla skötebarn.
Alltid något att oroa sig över
Våren har verkligen kommit med stormsteg. Det är elt underbart att vakna vid sextiden på morgonen och höra hur fåglarna kvittrar utanför fönstret och jag blir så glad när det är klarblå himmel ute och strålande sol. Vad som däremot är mindre roligt och underbart är att jag måste sitta inne och skriva hela dagarna. Vi är i princip klara med inledningen nu och vi har hur mycket som helst kvar, men det känns som att jag inte kan öra något förrän vi har haft våra träffar med ungdomarna och det är inte förrän om 2 veckor(!). Vad ska jag göra fram till dess då? Jag kan ju inte bara sitta hemma och rulla tummarna eftersom det är så mycket kvar och jag känner mig redan stressad. Tänk om vi inte blir klara i tid och inte får ut vår examen? Det vore ju en mardröm för min del. Det ska bli så skönt att vara klar med detta och slippa känna att man aldrig kan vara ledig. Men sen kommer ju nästa orosmoment - jobb. Satt och diskuterade med cheferna igår huruvida jag ska göra i höst. Jag har fått en rekommendation att söka Kriminalvårdens egna utbildning till hösten som pågår fram till slutet av december och de trodde att jag skulle kunna ha en chans att komma in, men gör jag inte det så måste jag ju få ett jobb och de kan inte lova mig något där jag är nu eftersom det beror på hur många som ska iväg eller stanna kvar osv. Sen vill de också veta om jag söker annat för om jag gör det så minskar det mina chanser att få fortsatt vikariat och allt vad det var. ÅH! Det tar aldrig slut! Vill bara ha ett fast jobb och kunna flytta hemifrån nu.