Sara

Jag satt och pratade med en god vän innan och hon frågade mig om jag ser mig själv som en kvinna. Rent kroppsligt så är jag ju en kvinna, men just ordet kvinna kan jag inte säga att jag ser mig som det. När jag pratar om mig själv så säger jag ju att jag är en tjej. Kvinna för mig är en person runt 30 år och som har barn. Min syster till exempel ser jag inte heller som kvinna i den bemärkelsen. När jag pratar om henne så säger jag mer tjej. Kvinna låter så himla fint och typ gammalt. Jag tänker mig en tjej som är lite äldre och som kanske till och med har barn, inget måste men kanske. Min mamma exempelvis skulle jag ju inte kalla tjej. Det är hon för gammal för. Jag vet inte, det kommer nog ta ett tag innan jag kommer kalla mig sjäv för kvinna.
Vi kom även in på definitionen av ordet man. Det är inte alla av det motsatta könet som man. Det handlar inte så mycket om ålder för min del utan mer om personlighet. Beter sig snubben i fråga moget och sådär så är han en man, en sen kan han ju se väldigt mogen och manlig ut, men bete sig som raka motsatsen. Vi kom fram till att när det gäller att kalla killar för män så måste man nog nästan känna killen och veta om hans personlighet för mycket av manligheten sitter i huvudet. I alla fall enligt oss.