Sara

Denna lediga dag har bestått av storstädning och tvätt. Städningen behövdes verkligen med tanke på att jag inte städat på evigheter, känns det som. Så skönt att det äntligen blev gjort. Det hade varit skönt att ha någon som gjorde det åt en, men men.. Det får komma när jag blir stor och tjänar massor med pengar.

När jag stod och diskade tidigare så slog det mig hur snabbt tiden går. Det har nu gått 1½ år sedan ja tog min examen. Det är ju helt sjukt! Det känns som att det var alldeles nyligen som jag stod i kyrkan i Östersund och tog emot mitt examensbevis. Sinnes. Folk frågar mig ständigt vad jag vill göra framöver. Jag trivs där jag är just nu, men kan inte se att jag stannar där i flera år till. Däremot vill jag inte sitta på ett kontor dagarna i ända och ha telefontid en timme om dagen och skriva på datorn de resterande 7. Det lockar liksom inte. Jag gillar som jag har det idag, en kombination av de båda som jag själv bestämmer över. Men det är ju inte det lättaste att hitta ett sånt jobb. De flesta jobb inom mitt examensområde handlar mest om kontorsjobb. Jaja, jag ska vara glad att jag har ett jobb och en examen att luta mig tillbaka mot i alla fall. Det är det inte alla som har i min ålder.

För att rensa tankarna ska jag ikväll shaka loss med Zumba. Jag älskar det passet! För er som ännu inte testat denna fantastiska träningsform - gör det! Ni kommer inte att ångra er, och jag lovar er att ni kommer vara fast från första stund! Musiken, människorna, soundet, stegen, ledarna - ja allt är bara fantastiskt med det. Ett perfekt sätt för mig att rensa huvudet i en timme.

Kvällen ska firas med goda vänner i Bjärred. Det blir en massa god mat och dricka och en massa skratt. Ha ett gott nytt år alla så ses vi 2011 för nya äventyr!!

Oj vad länge sen det var som jag skrev här. Det har hänt en del på sista tiden. Mestadelen av min tid har på sista tiden handlat om att få klart examensarbetet. Detta har gått bra och nu ska jag bara söka om min examen. Jag kan inte riktigt fatta att jag är färdig och att jag aldrig mer behöver åka tillbaka till Norrland med tvång. Jag har klarat mitt mål i livet och det känns helt obeskrivligt underbart. Det som känns mindre underbart är alla underbara människor jag har träffat på vägen som jag antagligen aldrig kommer att träffa mer. Det snackas alltid mycket om att man ska hålla kontakt, men frågan är hur många som man faktiskt kommer att hålla kontakt med. Förhoppningsvis blir det en hel del tack vare Facebook. Den som lever får se, som min kära far brukar säga.

Våren har verkligen kommit med stormsteg. Det är elt underbart att vakna vid sextiden på morgonen och höra hur fåglarna kvittrar utanför fönstret och jag blir så glad när det är klarblå himmel ute och strålande sol. Vad som däremot är mindre roligt och underbart är att jag måste sitta inne och skriva hela dagarna. Vi är i princip klara med inledningen nu och vi har hur mycket som helst kvar, men det känns som att jag inte kan öra något förrän vi har haft våra träffar med ungdomarna och det är inte förrän om 2 veckor(!). Vad ska jag göra fram till dess då? Jag kan ju inte bara sitta hemma och rulla tummarna eftersom det är så mycket kvar och jag känner mig redan stressad. Tänk om vi inte blir klara i tid och inte får ut vår examen? Det vore ju en mardröm för min del. Det ska bli så skönt att vara klar med detta och slippa känna att man aldrig kan vara ledig. Men sen kommer ju nästa orosmoment - jobb. Satt och diskuterade med cheferna igår huruvida jag ska göra i höst. Jag har fått en rekommendation att söka Kriminalvårdens egna utbildning till hösten som pågår fram till slutet av december och de trodde att jag skulle kunna ha en chans att komma in, men gör jag inte det så måste jag ju få ett jobb och de kan inte lova mig något där jag är nu eftersom det beror på hur många som ska iväg eller stanna kvar osv. Sen vill de också veta om jag söker annat för om jag gör det så minskar det mina chanser att få fortsatt vikariat och allt vad det var. ÅH! Det tar aldrig slut! Vill bara ha ett fast jobb och kunna flytta hemifrån nu.

Då var jag hemma igen då. Känns himla konstig att helt plötsligt vara tillbaka i södra Sverige där våren r i full blom. Jag spenderade en natt i Halmstad innan jag kom hit i söndags. E och hennes kille körde mig hem oc när vi rullade in i Malmö kommun så hade vi Turning Torso på högersidan, solen stod högt på himlen och temperaturen visade +11. Gött! Jag har verkligen saknat Malmö och våren här nere, men jag kommer verkligen att sakna Östersund fruktansvärt mycket. Visserligen kommer jag upp en vecka i juni, men det är inte samma sak. Det har verkligen blivit mitt andra hem och jag tycker om mentaliteten och människorna där uppe. Däremot är jag inte lika förtjus i vädret, men hade det legat 100 mil längre ner i landet så hade jag säkrligen bott kvar där. Jag känner mig inte riktigt hemma i Malmö så som jag hör att andra gör. Någon gång kommer jag att lämna denna stad, men aldrig att jag flyttar 130 mil hemifrån igen. Göteborg kan jag tänka mig att bo i, eller kanske Halmstad. Västkusten kommer det nog att bli framöver. Men jag måste ju få ett jobb först...

Idag kan jag inte få nog av nedanstående låt. Jag blir så glad av den, den är så himla härlig. Dags att fylla luren med mer musik och beställa hem deras nya skiva. Ja, jag vill fortfarande köpa skivor för det känns bättre att ha den äkta varan i handen än att ladda hem och bränna ner på en skiva. Jag är lite udda, men that's who I am. 

Såg en tv-reklam häromdagen om att denna tjej släppt ett album i Sverige. Jag fastnade direkt för hennes mysiga röst och hennes musik. Lite country-inspirerat. Laddade ner hennes album idag men ska helt klart köpa hennes skiva framöver.

Det är inte många låtar som ger mig rysningar, men den här låten är en av dem. Gillar kombinationen av ballad och up-beat med lite operainspiration på det. Enligt mig var det rätt låt som vann, men sen hur den klarar sig i Moskva är en annan sak. Jag är i alla fall glad över att ingen av de traditionella Sverige-pop-idolerna gick vidare.

Behöver jag säga mer?