I morse åkte mamma hem igen efter att vi har haft en supermysig helg ihop. Som vanligt så går ju tiden så in i helvetes fort när man har besök. Efter att jag kom hem från skolan så slog ensamheten mot mig som ett slag rakt i ansiktet och just nu känner jag mig som världens ensammaste person. Jag hatar när man har haft besök och de åker hem och lämnar en kvar själv. Det är en helt annan sak när man lämnar någon själv för då reagerar man inte på det utan då ska det bara bli skönt att komma hem, men detta är ju skitjobbigt. Tar ett par dagar innan man vant sig vid ensamheten igen, men det ska väl gå bra det här med. Bara 3 veckor tills jag ska ner till pappa så tiden lär ju säkert flyga iväg nu med allt vi har i skolan.
Måste bara skänka en tanke åt Engla och framför allt hennes anhöriga. Stackars familj säger jag bara, men samtidigt så måste det ju också kännas skönt att veta vad som hänt i stället för att gå runt och inte veta ett skit. Det är en sjuk värld vi lever i, och för att citera pappa: "Den sista idioten är inte född än."
Klockan 21.00 ikväll är det dags att tända ett ljus och skänka tankarna åt Engla och hennes nära och kära.

Den här helgen har bestått av att jag har storstädat hela lägenheten, och då menar jag verkligen hela. Eftersom lägenheten är så stor (not) så delade jag upp det på två dagar bara för att inte tappa intresset i det allt för mycket. Gårdagen bestod av att köket och toaletten fick en total rengöring, från golv till tak medan jag idag gjorde det som är tråkigast men som går fortast; nämligen dammsugning och golvtorkning. Jag måste faktiskt säga att jag är väldigt stolt att det faktiskt blev gjort. Jag brukar annars slarva och skita i hälften när jag väl börjat, men den här gången hade jag något som sporrade mig att fortsätta och det är att mamma kommer på torsdag. Inte för att hon hade brytt sig om det var städat från golv till tak, men det känns bättre att få besök och veta att man faktiskt har varit noga den här gången än om man bara hade sopat allt under mattan.
Då det har varit världens finaste väder den här helgen och (kors i taket) runt 5 plusgrader båda dagarna så har jag även tagit två långpromenader i min ensamhet. Det är så härligt att se våren komma närmre och närmre medan man går en powerwalk med musik i öronen. Jag har med fått lite tid för mig själv den här helgen och också fått tid att tänka på både det ena och det andra, vilket känns skönt att ha tagit itu med. Nu nalkas en ny vecka med nya tag och jag är mer peppad än någonsin.

Bokade biljetter till pappa den 30 mars. Ska stanna från torsdag morgon till söndagkväll - NAJS! Orkar inte sitta här uppe all by myself en hel helg. Valborg och allt, men vem bryr sig? Valborg är amatörernas kväll ändå så jag kan inte bry mig mindre. Såå kul är det faktiskt inte på valborg. Hellre sitter jag hemma hos pappa och kopplar och umgås med honom för en gång skull än är ute och super skallen av mig och vaknar med ångest dagen efter.
På tal om att supa skallen av sig så blir det fest ikväll. Får se hur det blir med utgång, är inte så himla sugen på det. Men jag antar att när andra börjar prata om det och när vinet halkat ner efter en stund så kommer den vanliga Sara fram och ska med på allt. As ususal. Kan ju inte påstå att jag har varit ute så mycket det här året. Tror inte att jag varit ute på en nattklubb sen juldagen. Satt och tog någon öl en kväll på stan för ett tag sen, men inte annars. Kanske är på tiden nu med andra ord.

Ja nu stter man då äntligen här efter en 13 timmar lång tågresa. Inget att rekommendera, men vad ska man göra när ekonomin tryter och man bara vill hem?
Hade hoppats på att få lite vårkänslor nu när jag är hemma eftersom våren lyser med sin frånvaro uppe i Östersund. Vad kommer man hem till? Jo, snö. Men KUL! Jag har sett tillräckligt med snö den här vintern och påsken för mig innebär att våren är på väg, inte att det är vitt ute på marken. Jag vill ju gå på stan och känna värmen och våren, men inte då. Får helt enkelt vänta till juni när jag kommer hem nästa gång och tragiskt nog missa den underbara våren i Malmö i år. Förhoppninsvis så kommer våren i Östersund om en månad så att jag kan få lite vårkänslor i mig. Just nu vill jag bara göra som Ronja Rövardotter och gå ut och skrika ett vårskrik, men det blir ju lite fel när våren inte är kommen än.

Hela morgondagen kommer att bestå av filmning. Först ska vi filma med Ellen-tjejerna och deras projekt i steg 2 i Ellen. Detta kommer att ske på förmiddagen. Sen på eftermiddagen så ska min grupp i Samhällsarbete göra en film om Ellen, varvat med intervjuer och värderingsövningar. Det kommer att finnas en "historia" genom hela filmen och jag måste säga att detta är en film som jag kommer att vara supernöjd med. Budskapet kommer fram på ett bra sätt och hela filmen känns kanon! Man kanske skulle valt media i stället med tanke på att detta är andra filmen på 1½ år i utbildningen. Nu får vi bara hoppas att vi kan filma som vi vill utan att det ska uppstå problem då vi bara har imorgon eftermiddag på oss. Inget trams och inget flams med andra ord. Håll tummarna!

Då var det då dags för den dagen som innebär ångest för de allra flesta människor som är ensamna idag. Själv vet jag inget bättre eftersom jag alltid varit singel denna dag (ingen sympati tack). Vad är det egentligen för speciellt med denna dag? Ja, jag vet. Man ska berätta för alla man tycker att man tycker om dem och också visa detta, men måste det finnas en speciell dag för det? Gör man inte det i alla fall? För mig är det mer naturligt att visa dem man tycker om att man gör det - utan att det behöver vara en speciell dag för det. Vill man bjuda sin partner på en mini-weekend till Paris så tycker jag att man ska kunna göra det utan att det behöver vara Alla härtans dag. Om jag vill köpa något till en speciell person så betyder det ju mer (jag talar för mig själv) om man ger det på en "helt vanlig dag" än på Alla hjärtans dag, eftersom det har blivit så att man i princip tar för givet att det ska komma nånting en sån här dag. Usch vad vi människor är vidriga! Likaså julafton. Måste det finnas en speciell dag för julklappar/presenter? Nu för tiden tar alla ungar för givet att de ska få många julklappar, i stället för att uppskatta att de får vara med famijen. Gud vad skönt det är numer när jag och syrran har sagt ifrån allt det där. Vill jag ge mamma en present så gör jag det. Det behöver inte vara julafton eller Alla hjärtans dag för det. Sen har vi ju också Mors dag och Fars dag. Ska man inte kunna uppsatta sin mamma eller pappa oavsett vilken dag på året det är? Det är ju tack vare dem som man tar sina steg på denna jord. Det är tack vare dem som man andas luften ur atmosfären. Borde det inte vara så att alla dagar ska vara en hyllning till våra föräldrar som ett tack? Jag tycker att det är fruktansvärt girigt och ett sätt för affärerna att tjäna pengar och ha-galna som vi människor är så går vi på det och vill bara ha mer hela tiden. Fy fan vad vi är hemska.

Tala om för folk att ni älskar dem oavsett vilken dag det är. Visa att du bryr dig om personer i din närhet även om det bara är en "vanlig måndag". Bli inte en av dessa giriga människor som bara vill ha mer och mer hela tiden. Uppskatta det du har - och njut av det.
(Detta är något som i alla fall jag försöker leva efter.)