Sara

I morse åkte mamma hem igen efter att vi har haft en supermysig helg ihop. Som vanligt så går ju tiden så in i helvetes fort när man har besök. Efter att jag kom hem från skolan så slog ensamheten mot mig som ett slag rakt i ansiktet och just nu känner jag mig som världens ensammaste person. Jag hatar när man har haft besök och de åker hem och lämnar en kvar själv. Det är en helt annan sak när man lämnar någon själv för då reagerar man inte på det utan då ska det bara bli skönt att komma hem, men detta är ju skitjobbigt. Tar ett par dagar innan man vant sig vid ensamheten igen, men det ska väl gå bra det här med. Bara 3 veckor tills jag ska ner till pappa så tiden lär ju säkert flyga iväg nu med allt vi har i skolan.
Måste bara skänka en tanke åt Engla och framför allt hennes anhöriga. Stackars familj säger jag bara, men samtidigt så måste det ju också kännas skönt att veta vad som hänt i stället för att gå runt och inte veta ett skit. Det är en sjuk värld vi lever i, och för att citera pappa: "Den sista idioten är inte född än."
Klockan 21.00 ikväll är det dags att tända ett ljus och skänka tankarna åt Engla och hennes nära och kära.