Stress-stad nr 1
Jag skulle nog aldrig kunna bo i Stockholm. Är redan trött på Malmö så hur skulle det då gå i Stockholm? Inte bara det att det är en storstad, utan det är nog den mest stressiga stad som jag någonsin varit i.
Nät jag stod och väntade på mitt tåg ner till Malmö så var det ett annat regionaltåg som var inne på samma perrong som mitt tåg skulle gå ifrån. Jag stod där strax ovanför trappan med väskan framför mig (ska tilläggas att det var proppfullt med folk) när minst 10 pers bufflar in i mig bakifrån så jag håller på att tippa framlänges. (Nu kom inte alla på en gång utan vid olika tillfällen, thank God.) Alla var lika stressade så att de skulle hinna med regionaltåget. Okej, jag kan också vara stressad men inte fan är jag otrevlig för det. Om jag nu måste gå där det är som minst plats, i stället för att gå runt om och gå 10 steg extra, ber jag ju om ursäkt till personenjag går in i. Men inte då. Tilläggas bör att detta handlade om personer som var 30 år och uppåt. Dom om någraborde ju visa respekt och artighet. Så pratar äldre om "dagens ungdomar som är så otrevliga och oartiga". Jo jag tackar. Ungdomarna ber ju i alla fall om ursäkt!
Efter 6:e personen blev jag så irriterad att när jag kände någon som skulle tränga sig förbi så stod jag stadigt kvar på båda benen och höll emot. Personen bakom fick kämpa som fan och jag trodde att människan skulle fatta när jag inte flyttade på mig, men icke! I stället tryckte sig människan förbi och bad inte om ens om ursäkt. Egentligen var det ganska fjortisaktigt av mig att göra så, men jag blev bara så trött. Han/hon kunde jui nte hjälpa att jag blivit utsatt för samma sak 5 gånger innan. Han fick bara ta konsekvenserna av det.
Nät jag stod och väntade på mitt tåg ner till Malmö så var det ett annat regionaltåg som var inne på samma perrong som mitt tåg skulle gå ifrån. Jag stod där strax ovanför trappan med väskan framför mig (ska tilläggas att det var proppfullt med folk) när minst 10 pers bufflar in i mig bakifrån så jag håller på att tippa framlänges. (Nu kom inte alla på en gång utan vid olika tillfällen, thank God.) Alla var lika stressade så att de skulle hinna med regionaltåget. Okej, jag kan också vara stressad men inte fan är jag otrevlig för det. Om jag nu måste gå där det är som minst plats, i stället för att gå runt om och gå 10 steg extra, ber jag ju om ursäkt till personenjag går in i. Men inte då. Tilläggas bör att detta handlade om personer som var 30 år och uppåt. Dom om någraborde ju visa respekt och artighet. Så pratar äldre om "dagens ungdomar som är så otrevliga och oartiga". Jo jag tackar. Ungdomarna ber ju i alla fall om ursäkt!
Efter 6:e personen blev jag så irriterad att när jag kände någon som skulle tränga sig förbi så stod jag stadigt kvar på båda benen och höll emot. Personen bakom fick kämpa som fan och jag trodde att människan skulle fatta när jag inte flyttade på mig, men icke! I stället tryckte sig människan förbi och bad inte om ens om ursäkt. Egentligen var det ganska fjortisaktigt av mig att göra så, men jag blev bara så trött. Han/hon kunde jui nte hjälpa att jag blivit utsatt för samma sak 5 gånger innan. Han fick bara ta konsekvenserna av det.
Kommentarer
Trackback