Sara

Nu är det bara två veckor kvar innan praktiken är slut. 15 veckor har gått riktigt riktigt fort. Jag förstår inte vart alla veckor har tagit vägen. Det var ju inte länge sen som jag började och kände mig som världens minsta person och helt vilsen. Jag har verkligen lärt mig massor, men det ska bli riktigt skönt att sluta. Alla skrivuppgifter som ska skickas in i samband med att praktiken slutar är klara, men nu börjar nästa huvudbry. Under 5 veckor ska vi leta upp 10-15 vetenskpligt granskade artiklar inom ämnet som vi ska skriva C-uppsatsen i. Att börja tänka på den nu känns verkligen tidigt. Det är ju inte förrän april som denna svettiga kurs ska börja. Förvisso blir detta en bra grund att stå på och denna bit är avklarad till uppsatsen, men det finns så mycket annat att tänka på redan som det är och så får man uppsatsen ovanpå det. Så, vad ska jag då skriva om? Jag och E har bestämt oss för att skriva ihop och det ska bli om ungdomars alkoholvanor. Det pratas ju hela tiden om att alkoholdebuten sjunker i åldrarna och att ungdomar dricker mer nu än vad de tidigare gjort. Så vi tänkte då kolla om det finns något samband mellan ungdomars alkoholvanor och föräldrarnas alkoholvanor. Om det dricks mycket i en familj, bidrar då detta till att ungdomar får en annan bild till alkohol än en ungdom som kommer från en familj där det knappt dricks en flaska vin per helg? Detta ska vi försöka ta reda på. Stort område, och svårt att hitta skriven litteratur på det, men det ska nog gå. Eller vad tror ni?

Dom som känner mig vet att jag har en tendens till att falla för killar som är upptagna. Många har frågat mig vad det är som gör att just dom killarna tilltalar mig, då det finns en hel drös kvar som inte är upptagna. Svaret på den frågan kära vänner är för att det är spännande att flirta med en kille som är upptagen. Man har inga som helst förpliktelser gentemot varandra och jag är ju egentligen den mest oskyldiga parten, eftersom det inte är jag som eventuellt är otrogen. Desto jobbigare blir det om killen i fråga skulle göra slut med sin respektive. Helt plötsligt skulle det kunna bli något mer än bara en flirt. Helt plötsligt står man där med alla förpliktelser till varandra och alla "får" och "inte får". Samtidigt är det ju det som jag vill ha, men tanken på att det är så nära skrämmer mig. Då flyr jag hellre, trots att känslorna är hur starka som helst från min sida. Varför jag beter mig så vet jag däremot inte. Jag vill ju ha någon som tänker på mig varje dag och som jag vet tycker om mig för den jag är. Någon som jag inte behöver låtsas inför, utan jag kan vara mig själv. Jag har kunnat få allt detta, men i stället valt att inte gå in i det av någon anledning, fast att jag innerst inne vill. Detta har drabbat mig igen, men denna gången blir jag ännu mer frustrerad för jag vet inte vad han vill. Ingenting har hänt, men spänningen finns där. Jag frågar mig ständigt om jag ska satsa och om det är värt det. Jag vill så gärna tänka JA, men förnuftet säger till mig att inte göra någonting förrän han är singel. Jag vet att det är det enda rätta, men om det ändå vore så enkelt att leva som man lär. Desperat tänker kanske vissa. Frustrerad säger jag.

 

För ett tag sen beställde jag lite böcker. Nu när man har praktik och ingen direkt obligatorisk litteratur att läsa så passar jag på att läsa skönlitteratur i stället. I alla fall så hade jag hört talas om Khaled Housseini' s böcker; Flyga Drake och Tusen strålande solar. Jag är egentligen inget stort fan av romaner då jag mest har tyckt att de är ganska sega och dryga att läsa, så när jag slog upp första sidan till Flyga drake hade jag en väldigt kritisk inställning till den. Efter första kapitlet var jag fast. Jag kunde inte sluta läsa den och när jag var tvungen att sluta så längtade jag efter att få läsa mer av den. Om den första boken var bra, så var det ngenting mot vad Tusen strålande solar var. Jag har aldrig gråtit till en bok innan, men när jag läste dessa två så strömmade tårarna ner. Jag bara måste rekommendera dessa två böcker till er. Ett måste i bokhyllan.