Sara

Helgen spenderade jag och syrran i Norrköping hos vår kära pappa då han och hans fru firade 10-årig bröllopsdag i fredags. Hans fru hade ordnat så att vi skulle komma upp och käka på restaurang och sedan se en teater i stan, utan att pappa fick veta något. Detta planerades för drygt 2 månader sedan, snacka om svårt att hålla tyst. Framför allt när man hörde hur besviken han blev alla gånger man sa att man inte visste när man skulle komma upp nästa gång. I alla fall så blev kvällen väldigt lyckad och pappa blev så glad att han nästan bärjade gråta. Lilla pappa!
Lördagen innebar att jag och syrran åkte till mormor och morfar och hälsade på, vilket i efterhand känns lite som att det kvittade då morfar inte känner igen mig längre. Känns lite jobbigt, men jag får sällskap på den sidan av mamma. Det var jobbigt och jag var på bristningsgränsen hela tiden, men fick bita mig i tungan för att inte börja gråta. Det är inte morfar längre, det är någon annan gammal farbror. Han har tynat bort och är i princip bara skinn och ben. Han hade dock lite humor kvar under den tid som jag och syrran var där, men det blev tydligen värre efter att vi hade åkt tillbaka till pappa.
Måste bara lägga upp bilder på pappas supersöta kissemisar.