Sara

Då var jag hemma igen då. Känns himla konstig att helt plötsligt vara tillbaka i södra Sverige där våren r i full blom. Jag spenderade en natt i Halmstad innan jag kom hit i söndags. E och hennes kille körde mig hem oc när vi rullade in i Malmö kommun så hade vi Turning Torso på högersidan, solen stod högt på himlen och temperaturen visade +11. Gött! Jag har verkligen saknat Malmö och våren här nere, men jag kommer verkligen att sakna Östersund fruktansvärt mycket. Visserligen kommer jag upp en vecka i juni, men det är inte samma sak. Det har verkligen blivit mitt andra hem och jag tycker om mentaliteten och människorna där uppe. Däremot är jag inte lika förtjus i vädret, men hade det legat 100 mil längre ner i landet så hade jag säkrligen bott kvar där. Jag känner mig inte riktigt hemma i Malmö så som jag hör att andra gör. Någon gång kommer jag att lämna denna stad, men aldrig att jag flyttar 130 mil hemifrån igen. Göteborg kan jag tänka mig att bo i, eller kanske Halmstad. Västkusten kommer det nog att bli framöver. Men jag måste ju få ett jobb först...

Idag kan jag inte få nog av nedanstående låt. Jag blir så glad av den, den är så himla härlig. Dags att fylla luren med mer musik och beställa hem deras nya skiva. Ja, jag vill fortfarande köpa skivor för det känns bättre att ha den äkta varan i handen än att ladda hem och bränna ner på en skiva. Jag är lite udda, men that's who I am. 

Såg en tv-reklam häromdagen om att denna tjej släppt ett album i Sverige. Jag fastnade direkt för hennes mysiga röst och hennes musik. Lite country-inspirerat. Laddade ner hennes album idag men ska helt klart köpa hennes skiva framöver.

Det är inte många låtar som ger mig rysningar, men den här låten är en av dem. Gillar kombinationen av ballad och up-beat med lite operainspiration på det. Enligt mig var det rätt låt som vann, men sen hur den klarar sig i Moskva är en annan sak. Jag är i alla fall glad över att ingen av de traditionella Sverige-pop-idolerna gick vidare.

Behöver jag säga mer?

Ikväll var jag på kåren med ett par i klassen. Jag var där var för två veckor sedan och då dök det upp en kille som verkligen föll mig till smak. Jag vet inte vad han heter, jag vet inte hur gammal han är, om han har tjej osv. Hans utseende var det enda som fångade min uppmärksamhet. Det är väl inget speciellt med det mer än att det är något som faller mig i smak. I vilket fall som helst så fick vi ögonkontakt vid ett flertal tillfällen, men inget mer. Ikväll var han där igen och efter ett par tillfällen med ögonkontakt så försökte jag närma mig så gott jag kunde. Men detta var en sak som vi satt och funderade på i mitt sällskap. Hur närmar man sig en kille utan att verka för desperat? En replik som "Hej, jag heter...." känns lite old school. En replik som "Ska vi dela taxi hem?" känns lite needy. Jag önskar verkligen att jag vore så modig att jag kunde gå fram till denna karl och tala om för honom hur snygg/fin/läcker han är, men det vågar jag inte. Varför? Jag har själv varit med om att en kille kom fram och sa detta till mig och jag blev superglad. (Detta var inte på krogen, ska tilläggas.) Varför kan jag inte våga en sån sak? Skitsamma om han har tjej, skitsamma om han inte tycker samma sak. En sak är säker: Han kommer att tycka att man är modig och sexig för att man vågar en sån sak. Varför känner vi av denna spärr? Kanske för att bli nobbade, men samtidigt så var min enda intuition att enbart tala om för honom att jag verkligen tyckte att han var snygg/fin/läcker. Hade han sedan blivit mer intresserad pga detta så hade det bara varit en bonus. Min intuition var inte att få hem ett ligg, utan mer att lta denna vackra karl bli medveten om hans skönhet.

Var på ännu en shoppingrunda med E idag. Hittade så klart en hel del. Jag gjorde dock inte av med så mycket som jag kunde ha gjort, detta pga att expediten på JC glömde att slå in en kavaj som kostade 300 kronor. Mitt samvete sa åt mig att gå tillbaka och säga till, men E tyckte att jag skulle skita i det. Vad är en stor kedja gentemot en student? Dessutom hittade jag en översnygg hatt på Lindex. E har en hatt och jag har alltid tyckt att det är så coolt med hatt. Det kan verkligen liva ut en annars ganska tråkig outfit.

Kom precis hem från E efter att ha sett veckans program av Let's dance. Hela dagen har jag gått och tänkt på vad man skulle kunna smaska på ikväll, som ändå är hyfsat nyttigt. Exotiskt godis funkar ju, men ska jag vara ärlig så tröttnar jag väldigt fort på det och det som är riktigt gott är ju det med choklad- eller yoghurtöverdrag, och det är ju verkligen inte nyttigt. Det slutade med en fruktsallad med vindruvor, kiwi, banan, granatäpple, physsalis, päron och apelsin. Mums!

Ja, det är glass ni ser på bilden. Kunde inte låta bli!

Jag och E bestämde oss för att gå till Relaxen på badhuset idag. E har varit där en gång innan, men för mig var det premiär. Det var helt underbart. En stor bubbelpool, en bastu med lavendel-doft, en ångbastu, en bubbelpool på terrassen, en vanlig bastu och fotbad. Precis vad jag behövde så här efter grupparbeten och inför tentan. Vi var även på slags Rosmarin-bastu där en kvinna hällde på rosmarin-doft som var utblandat i vatten på stenarna och sedan spred detta i luften. Det var hur skönt som helst och jag har nog aldrig känt mig så ren. Verkligen avkoppling på hög nivå.

Alltid lika roligt när ens egen mamma inte kommer ihåg vad hon döpt sitt barn till. För något år sedan hände samma sak, fast då var det pappa som blev drabbad när han skulle gratta mig på Kristina-dagen. Hon lyckades övertyga honom om att jag inte heter Kristina. Stackars pappa trodde ju att han var senil. Fick  slängafram körkortet och visa för att hon envisades så mycket.