Sara

De senaste timmarna har jag suttit och myst med julmusik i bakgrunden. Jag längtar så till julen nu! Vill bara åka hem till och hjälpa mamma att julpynta och klä julgranen! Tänker på förra julen när jag och min syster firade jul uppe i Norrland. Vi hade en viss hopp om att få en vit jul, men icke. Vi gjorde våra små desperata försök till att skapa en julstämning hemma i min dåvarande pyttelilla etta, och jag måste säga att vi lyckades rätt hyfsat. Det var skitmysigt att bara vara vi två. Det behövdes. Men detta året vill jag ha en "vanlig" jul med övriga familjen. Klä granen och lyssna på Vikingarnas julskiva som vi gjort sedan vi var nyfödda i princip. Åh vad jag längtar!
Låt de sista 2½ veckorna gå snabbt!
Det känns så skönt att i pincip alla klappar till syrran snart är klara. Bara jag hinner få den sista i tid så blir det perfekt. Annars får jag komma på någon bra nödlösning så länge, men det är det minsta problemet.

Idag har jag känt mig som en hemmafru. Har storstädat hela lägenheten, vilket jag inte gjort på 2 veckor minst, och tro mig: det behövdes! Usch vad det såg ut. Att folk ens har velat komma in här är ett under. Efter det ställde jag mig och bakade. Eller ja, förberedde. Degen ska jäsa i kylen över natten så hur resultatet blir får vi veta först i morgon. Ska bli intressant, men jag måste säga att det ser väldigt gott ut.

Låg vaken inatt till typ 1.00. Jag gick och la mig klockan 21.00, men kunde inte somna. Då jag skulle upp 6.30 idag kände jag ännu mer press att somna eftersom jag brukar vara så trött vid den tiden, oavsett hur mycket sömn jag fått natten innan. Efter att ha legat och vridit mig ett X antal timmar så fick jag panik på mig själv och visste inte vad jag skulle göra för att somna. Kom genast att tänka på Winnerbäcks låt Om du lämnade mig nu där en textrad går: "Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en lång promenad". Då det var askallt ute så tänkte jag att jag skiter i att ta en promenad men jag kan ju alltid ligga och lyssna på musik. Mycket riktigt. Satte på mobilen och låg och tittade på mina filmklipp från Winnerbäcks konsert i förra veckan. Efter att ha sett klippen ungefär 5 ggr så stängde jag av och somnade som ett litet barn.
Tack Lasse!

Hur kommer det sig att jag inte kan hitta en kille som är normal? Är de inte för avvisande så man tröttnar så är de för på så man bara vill kräkas, eller varför inte det bästa av allt: de är otrogna. Gällande det sista så verkar det som att jag har någon slags magnet eller en skylt i pannan där det står att alla upptagna killar ska komma till mig för att få något kul. Det värsta med de fall som jag varit inblandad i detta så har jag vetat om det. Jag kan inte helt skylla på killen för det skulle inte vara rätt. Många har frågat mig varför jag ens har fortsatt och inte bara sagt ifrån direkt. Ja, det kan man fråga sig. Antagligen för att det man inte kan få lockar mycket mer än det man kan få. Det är som det gamla talesättet: Man vill alltid ha det man inte kan få. Sant. Det stämmer perfekt på mig. Jag antar att jag vill ha en spänning och söker mig automatiskt till de killar som är upptagna, trots att jag vet om det. Det kan nog handla en del om bekräftelse också - att jag får bekräftese att jag kan få det jag vill oavsett omständigheterna. Det känns ju fruktansvärt nu när man får ner det på pränt att jag faktiskt har vetat om att killen i sig inte är singel och att jag ändå bara har fortsatt. Om jag ska vara ärlig så har jag inte tänkt på det faktum att de har en annan hemma hos sig som väntar, utan jag har bara gillat uppmärksamheten som de ger och i tid och rum så försvinner tanken på en sambo eller flickvän som väntar. Fast å andra sidan kan jag tycka att det inte är mitt problem, det är ju inte jag som är otrogen och ska ha dåligt samvete det är ju faktiskt han. Det är ju han som gör mest fel, inte jag. Jag hade ju lika gärna kunnat varit ovetande. Men sätter jag mig in i hans flickväns situation så är det klart att jag hade blivit arg på "den andra", men jag ade ju mest blivit arg på honom. Det är ju trots allt han som hade svikit mig och varit trogen, henne har man ju inga förpliktelser till - mer än att jag hade tyckt att hon skulle låtit honom vara.
Ja, det är fan inte lätt det där. Lätt att sitta så här och säga hur man hade gjort, tyckt och sagt, men när det väl hade hänt så hade jag antagligen gjort helt annorlunda. Allt jag vet utifrån detta är att jag måste ändra på mitt beteende illa kvickt innan någon blir ordentligt sårad.

Satt och kollade igenom min inbox på mailen tidigare i dag och läste framför allt mail ifrån en viss person och jag bara kände hur känslorna sprudlade i mig igen. Alla vet hur det slutade och det var lika bra, men när man läser mailen så får man ändå det där pirret i magen och känslorna kommer tillbaka igen. Det kvittar hur mycket han sårade mig och hur mycket jag led tiden efter att vi hade pratat, jag kan fortfarande känna att vissa känslor finns där. Dessa människor är så hima manipulativa och de kan verkligen få en att känna sig speciell och som om man var den enda som fanns på jorden. De vet precis vilka knappar de ska trycka på och vet precis vad de ska säga för att man sakta men säkert ska smälta för dem. Detta var precis vad jag kände när jag läste mail för mail. Alla de känslor som sprudlade i mig då och den glädje jag kände inombords kom tillbaka - i alla fall för ett ögonblick. Tills jag kom ihåg vad han hade gjort och hur han hade gjort det. Verkligheten slog mig i ansiktet ännu en gång.
Jag kan inte gå runt så här. Jag ger mig in i samma sak igen och det kommer att sluta med att jag inte vet hur jag ska ta mig ur det hela för att det känns fel. Jag vill ju bara ha en liten flirt, inget seriöst. Inte med honom i alla fall! Finns andra som jag kan slösa den energin och kraften på. E och jag har pratat ganska mycket om detta och hon pratar mycket om henne och hennes nuvarande pojkvän. Det är DET jag vill ha. Den kärleken som är besvarad precis på samma nivå. Inte vara något substitut för att han inte kan få ett ligg hemma eller helt enkelt bara vara "den andra kvinnan". Jag vill ha en besvarad och gränslös kärlek. Ska det vara så svårt at hitta i detta avlånga land? E har satt den perfekta förklaringen på min situation som jag tycker stämmer till 100%. Jag är kär i kärleken. Och så kommer det nog vara ett bra tag framöver tills jag kan släppa det förflutna och inte ge mig in i liknande situationer igen. Hur fan man nu ska lösa det problemet..