Sara

Sitter nu hos pappa och tittar på de fina Birma-katterna som de har. Varje gång jag har varit här tidigare så har det gått hur bra som helst och jag har inte känt av nånting av min kattallergi som uppkommit på senare tid. De enda katter jag hittills har känt av är bondkatter och andra typer av korthåriga katter, men aldrig långhåriga katter. Låter det konstigt? Jag tyckte med det när jag hörde det, men faktum är att när man är allergisk mot katter så är det först och främst korthårga katter som man reagerar på då deras päls är mer "flygig". Dom har nåt i deras päls som allergiker reagerar på samt att när de tappar hår så flyger det runt i luften, medan långhåriga katters päls mer samlas på hög och faller ner mot golvet.
Pappa och hans fru har alltså tre fullvuxna Birma-katter och nu har en av dessa fått fyra kattungar. Jag som älskar katter och har haft katter de första 10 åren av mitt liv kan ju inte hålla mig borta när jag ser de små sötnosarna. Innan jag åkte hit så nös jag hela tiden så jag vet inte om jag börjar bli förkyld eller om det var min pollen-allergi som började kännas av, därför vet jag inte riktigt vad det är nu när jag nyser här. Det killar dock i näsan och jag känner av i ögonen, så nånting skumt är det. Aja, jag får väl helt enkelt acceptera att jag aldrig mer kommer att kunna skaffa en katt, inte ens en långhårig sådan. Nu återstår väl bara hundar då, vilket jag verkligen hoppas att jag kommer kunna ha utan att reagera för det är något som jag planerat att skaffa längre fram.