Sara

Idag var jag och pappa och hälsade på min morfar som ligger på sjukhus. Han opererade ett bråck som han hade på aortan för ett tag sen, men då läkarna klantade till sig vid operationen så blev det något vajsing med hans njurar, vilket gör att han inte kan gå på toa ordentligt och han är allmänt svag. Han fick komma hem ett tag och de hade hemtjänst, men då mormor tyckte att det blev ganska jobbigt när hemtjänsten inte var där så bad hon att han skulle få åka in till sjukhuset igen, och så blev det. Då jag trodde att morfar skulle vara hemma när jag kom ner så hade jag inte räknat med att åka in till sjukhuset, men jag ville ju träffa honom när jag ändå var i stan så vi stämde träff med mormor. Jag kan säga som så här; jag brukar inte tycka att det är något med sjukhus, men så fort vi gick igenom dörrarna till hans avdelning så var det som ett slag emot ansiktet. Jag fick hålla mig för att inte börja gråta och jag kände en klump i halsen. När vi kommer in till morfars rum så ser jag en yrvaken, groggy och sliten gubbe liggandes i sängen. Han blev glad att vi kom, han sken upp som en sol, men det var svårt att höra vad han sa då han sluddrade på orden och man kunde tro att han var full. Han orkade i princip ingenting och han såg himla gammal ut där han låg. Efter en stund gick vi ut i dagrummet och han satt då i en rullstol. Bara det gjorde att han genast såg 10 år äldre ut. Morfar har alltid varit vältränad och muskulös och han har varit uppe och fart och grejat. Att se honom inte ens kunna gå gjorde att man insåg att åldern kommit ikapp och att han har dalat ganska rejält på hyfsat kort tid. Mormor berättade att han skulle komma "hem" på måndag. Med "hem" menar jag att han kommer till deras hemby, men han kommer att bo på ålderdomshemmet där, så hem vet jag inte om man kan kalla det. Oavsett så tror jag att han kommer att bli gladare, men riktigt glad kommer han nog inte heller vara eftersom han gärna vill komma hem-hem. För mormor är det ju det ultimata eftersom hon då kan gå dit med rullatorn utan att behöva boka tid med färdtjänst och grejer, samt att hon kan ta sig dit snabbt och lätt om det kulle vara något. Nu får vi se hur det går. Jag tror inte att dom kommer komma ner till Malmö och hälsa på på ett bra tag så det kändes himla bra att jag åkte dit idag, för vem vet när det blir nästa gång. Måtte morfar bli piggare nu bara.