Sara

Hittade en gammal sommardikt när jag rensade bland gamla papper som jag skrev i 4:an. Den är int eden bästa, men ganska gullig med tanke på hur gammal jag var. Den går så här:

Nu är det äntligen sommarlov.
Man kan bada, sola
och åka till sitt sommarställe
och det bästa av allt, åka på semester.
Alla små barn sitter och leker i sandlådan
och gör allt sådant som man inte kunde göra på vintern.
Det är därför som sommaren är så rolig.
Men det allra tråkigaste med sommaren
är att den tar slut så fort
och att det snart är skola igen
och det är inte så där jätteroligt.

Det värsta av allt var att jag läste upp den i kyrkan på avslutningen. Fast sen å andra sidan så hade man ju inga hämningar för sådana saker i den åldern. Nu vet man ju bättre. Jag kan ju inte direkt kalla mig poet, med tanke på att hela dikten behöver justeras för att ens LÅTA som en dikt. Aja, det var lite småsött iaf =)